Jag har den här våren haft det den stora gåvan att få spendera mycket tid ute i naturen uppe vid vår fäbod i Malungs-skogarna. Senaste våren jag var härute lika intensivt som i år var för snart 25 år sen. I likhet med förra blogginlägget kan jag inte låta bli att lägga märke till skillnader mellan nu och då. Bara på den här korta tidsrymden har det hunnit hända mycket med faunan. Djur som var väldigt vanliga har minskat drastiskt medan andra jag aldrig sett här ute har överraskande dykt upp. Jag gör inte anspråk på att komma med några ”vetenskapligt belagda” uppgifter, utan några personliga iakttagelser från en lokal utgångspunkt som jag känner väl och älskar mycket. Men om man skulle titta i mer vetenskapliga studier tror jag man kommer att se ungefär samma trender. Som kanariefågeln i kolgruvan, så är ju fåglar bra markörer för hur miljön runtomkring mår. De fåglar som stuckit ut mest i sin frånvaro är ugglorna, hackspettarna och skogshönsen. Jag har inte sett eller hört en...