Träden

Åter en dag av upplyftande vandring i majestätisk bokskog.

På stigen påmindes jag om en text som kom till mig för länge sen, men som blivit liggande tillsammans med andra texter från den tiden eftersom jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera dem. Det är ingenting märkvärdigt med texten mer än möjligtvis sättet den kom till på; som en "inre diktamen" som kom över mina läppar och som skrevs ner av min goda vän, Laila Klausen. Nu lämnar jag den vidare med en förhoppning om att den ska "formuleras igen" i mötet med dig och din egen vandring:

Du vandrar genom en konungasal. Trädens konungsliga kronor sträcker sig i ståtlig givakt på ömse sidor om din väg genom lövskogen i vårtid. Deras resning och höjd får även dig att sträcka på dig. Trots din litenhet i förhållande till trädens majestät vandrar du som en konung bland konungar!

Vart går din väg? Vart leder den naturliga allén genom skogens lövade salar?

Mot ljuset! Mot ljuset som silas genom de högsta trädens kronor, det starka, klara ljuset som du inte ens vågade blicka mot om inte träden barmhärtigt med sina nyss utslagna löv dämpade strålarnas skärpa. Träden ger inte bara skugga, de samlar upp solljuset i sina lövverk för att lagra dess värme i sina grenars märg och ge det åter till dig genom brasan i vinterkvällen.

Trädet är din vän! Träd i ödmjukhet genom skogens salar! Vårda planetens hud som vore det din egen ty det är din egen!

Träd i vördnad in i skogens tempel! Låt dig överhöljas av skogens välsignande grenar, omfamna och låt dig omfamnas av deras grova stammar, låt dig bäras av de djupa rötterna. Ty trädet, livets träd, är symbolen för människan - bilden av dig lika nära dig som din kropp är nära din själ. Vårda ditt träd och du vårdar både kropp och själ!

Din gårds vårdträd har sörjt för dig och din ätt i generationer. Vårda ditt träd, inte av tung plikt utan av glädje att få skänka frukter i överflödande rikedom till dina efterkommande.

Lyssna på visdomen från folken som vandrar fria i trädens skugga; allt det som du gör mot träden får du själv skörda. Plantera rikligt och du och din frukt får leva i överflöd. Skövla girigt och du och dina efterkommande får skörda skönhetens död och gravläggning.

Öppna dina ögon där du vandrar i skogens majestätiska sal. Se ordningen som härskar i det minsta spindelnäts stuktur! Se ordningen i det vid första påseendet slumpmässiga kaos som urskogen utgör, den perfekta balansen, ekot av Edens lustgård innan människan började kultivera sin trädgård.

Lär dig att se de majestätiska alléerna som kantar din väg även i urskogens synbara virrvarr och du har funnit en trygghet, en glädje som aldrig för dig vilse utan leder dig tillbaka till skådandet av ordningen i paradisets trädgård.

Hör hur träden sjunger! Hör oboens höga visa spela trädets höga sång. Din rädslas skog, befolkad av allsköns ljusskygga varelser förvandlas av trollspöets trä till en pardismark där rädslorna byts ut mot skimrande féer och strålande alver.

Vandra du mänskobarn med högburet huvud genom den skogen och du får träda en dans med älvor!

Och över ditt huvud glittrar stjärnorna, ja i ditt huvuds blomsterkrans, din blommande trädkrona, strålar stjärnor och planeter, viras vintergatan, nattens girlang, som ett synligt tecken på att i dig har himlen landat!