Vad har Mandela och Zlatan gemensamt?

Ja, förutom det uppenbara; att de bägge är globala ikoner, hyllade i många läger, över nationsgränser och kulturer, språk och religioner?

Det finns en gemensam detalj i deras biografier som man ofta inte gör så stor sak av men som jag tror har varit avgörande för dem och som borde vara viktigt för oss alla att förstå.

De har vuxit upp med en pappa och en mamma som har kommit från två olika religioner.

Mandelas mor, Nosekeni Fanny, var bekännande kristen, med tillhörighet i metodistkyrkan. Mandelas far, Gadla Henry Mphakanyiswa, skulle väl kunna betecknas som ”animist” även om termen känns litet onödigt ”kolonial”. Men som den hövding han var levde han kvar i sina förfäders bekännelse.

Zlatans mamma, Jurka är kroat och katolik och hans pappa Sefik är bosnier och muslim.

Jag tror det finns en poäng att hämta här…

Vi lever i en tid där religioner ställs emot varandra, och där tanken på ett multikulturellt och multireligiöst samhälle kommer under stor press. Men uppenbarligen kan till och med en multireligiös familj fostra stora söner. Och poängen är att jag tror att dessa söner inte har blivit stora trots att de vuxit upp med blandade religiösa traditioner utan på grund av det.

Utan att på något sätt glorifiera någon av dessa familjer eller hårddra likheterna är ju ändå en gemensam förutsättning i en dylik familj en grundläggande tolerans för olikheter. Man får det med sig med modersmjölken så att säga. Människan blir viktigare än religionen.

Man tvingas också att tänka utanför boxen, att hitta oortodoxa lösningar. Man är sin egen väg och tvingas hitta nya spår.

Eller, som det står tatuerat under Zlatans hjärta: ”Only God can judge me”.

”But she doesn’t”, skulle jag vilja tillägga.

Mandelas, och hela hans nations stora gåva till världssamfundet är att visa på en väg där ett obeskrivligt förtryck och en förföljelse möts med förlåtelse och försoning. Det är uppenbart att inspirationen till detta kommer från bägge hans traditioner. Försoning är den centrala tanken i hans mors tro, dock sällan praktiserad. Och det är essensen i Ubuntu, hans fars afrikanska filosofi, där människan är sedd och definierad i sitt sociala sammanhang. ”Umtu gumtu ngabantu” - en människa är en människa i relation till andra människor. Människan blir människa ”by virtue of” andra människor.

I Nelson - Rolihlahla smälter allt detta samman till en ny och unik, genomtänkt och manifesterad övertygelse.

Det multikulturella samhället är inte ett hot mot människan. Det är hennes enda hopp. Men då måste man dela.

Du föddes som fri, fast fången ändå

som fattig – förmögen att drömma

Du ägde ej jorden du vandrade på

men himlen, förunderligt blå

Ditt folk hade kuvats och krossats

mot sin blodröda, steniga lott

Men slagen mot marken du mindes

en sång du från förfäder fått:

Man äger ej sin jord allena

För att äga så måste man dela

den jord som kan hela

Man äger den först när man delar

Ditt bröd var ej sötat av välståndets sav

Ej smaksatt av utsökta kryddor

Men det lilla du givits det delades av

ditt folk i de enklaste hyddor

Det stärkte din kropp, och det närde din tro

att det delade brödet är gott

Fast magen nog knotade sjöng du ändå

den sång du från förfäder fått:

Man äter ej sitt bröd allena

För att äta så måste man dela

det bröd som kan hela

Man äger det först när man delar

Du tystades, bannlystes, skeppades ut

Till parians pinade stränder

Men sången som tystats den tog inte slut

Den lyfte i avlägsna länder

Den steg mot den himmel och sol som ock brann

i fängelsets steniga brott

Där, slagen i bojor, du nynnade med

i den sång du från förfäder fått:

Man sjunger ej sin sång allena

För att sjunga så måste man dela

den sång som kan hela

Man äger den först när man delar

Mandela, Mandela vi hyllar dig här

Den väg du har vandrat är vår

Du visat den skönhet en människa bär

Och vad hon i kärlek förmår

Du visat oss vägen mot frihetens land

Och fast vi dess gräns än ej nått

vi jublar tillsammans i framtidens kör

i den sång du från förfäder fått:

Man lever ej sitt liv allena

För att leva så måste man dela

det liv som kan hela

Man äger det först när man delar

Anders Nyberg