Skip to main content

Under ett stjärnevalv / Under a vault of stars.


Vandrade igår natt, i 25 graders kyla, över mina älskade Mosselåkrar. 
Hur kan något som är så totalt fruset och dött några månader senare jubla av lärkdrill och spovkaskad, dofta av mylla och framtid, spira av skir grönska och stråla av solljus? Hur ska marken hinna beredas?

Varje gång en lika fantastisk resa, en mirakulös metamorfos från död till liv. 

Men den kalla vinternatten - när man vågar sig ut i den - rymmer en klarhet som ger glimtar av de stora perspektiven. Detta sjöng till mig under färden:
Under ett stjärnevalv
ensam jag går.
Vinternatts diadem
gnistrar i mitt hår.
Ensam i nattens köld?
Trött, sjuk och rädd?
Kanske, men ändå som
vore jag en gud förklädd.

Gloria, gloria in excelsis Deo!
Gloria, gloria in excelsis Deo!

Frostmarken där jag går
glimmar till svar,
glittrar av stjärnestoff,
glimtar det jag en gång var.
En gång - ja nu! - jag ser
klart vem jag är:
himlarnas stjärnevalv                                                
även inom mig jag bär!                                            

Gloria, gloria in excelsis Deo!
Gloria, gloria in excelsis Deo!

Från vintergatans vidd
en vind jag hör,
änglar och svarta hål
sjunger i kosmisk kör:
”Du är ett stoft, likväl
vilar i dig
alltet i evighet.
Du är en del av mig.”

Gloria, gloria in excelsis Deo!
Gloria, gloria in excelsis Deo!

Du är en del av mig, in excelsis Deo!
Jag är en del av dig, in excelsis Deo!


 Anders Nyberg

I walked last night, in - 25 degrees Celsius, over my dear Mosselmeadows.
How can anything so totally frozen and dead a few months later resurrect and rejoice with lark-trills and curlew-cascades, burgeon with a violet sheen and bathe in sunlight with a bouquet of mulch and possiblilities?
How will this frozen ground ever get ready for the feast?
But the cold winter night - if you dare confront it - holds a clarity capable of sharing the grandest perspectives.
A song sang for me as I traversed the fields. (In Swedish...)

An English rendition would go somewhat like this:

Under a vault of stars
alone I fare.
A tiara of winternight
twinkles in my hair
Lonely in the cold night?
Tired, ill and scared?
Maybe, but even then
as a god disguised I tread. 

Gloria, gloria in excelsis Deo!
Gloria, gloria in excelsis Deo!

The frosty ground I walk
gleams in response
glitters of starry stuff
glints of what I was once .
One time - yes now! - I'll see
myself anew:
the starvault of the heaven's skies                                                
holds my inside temple too!

Gloria, gloria in excelsis Deo!
Gloria, gloria in excelsis Deo!

From the widths of the Milky Way
a silent wind inspire,
angels and black holes sing
in the cosmic choir:
"You are but dust, and yet
all dwells in you,
all - in eternity
is a part of you too.”

Gloria, gloria in excelsis Deo!
Gloria, gloria in excelsis Deo!

You are a part of me, in excelsis Deo!
I am a part of you, in excelsis Deo!


Labels:

Comments

Post a Comment

Popular posts from this blog

Mundekulla Music Festival.

We are here in the embrace of Mundekulla, the course centre in the middle of the woods. Every morning kicks-off with a circle-dance on the lawn. What a wonderful way to start the day! The first morning we sang a new song of Anne Elmberg: I am beautiful  just the way I am. You are beautiful  just the way you are. Shining like a star, we are here to be  who we truly are. We are beautiful  j ust the way we are. And we danced and saw our beauty. Just as we are. It is wonderful for a walker from the long, straight roads to rest in a circle-dance. That is a home-coming of sorts. The meeting is the reward of the walker, the fellowship his goal and the trust his staff. The festival ended with us all summing it all up by creating and singing a new song with Sadhu the dancing dervish in the middle.  Download the full score from here! The lyrics were born out of the moment:  (in a not-so-poetic English translation;)...
8 comments
Read more

Åke Edvinsson, 60 år

Det går nog knappt en dag utan att jag tänker i tacksamhet på dig, Åke. Alla minnen som vi delat under årens lopp blir man ju ständigt påmind om genom gamla sånger och sammanhang, människor och miljöer som poppar upp litet här och där, litet nu och då. Häromdagen slogs jag av en lust att hålla ett tacktal till dig för allt du betytt för mig, men antog att det är väl något jag kommer att skjuta upp tills din begravning - om nu inte du kommer att sjunga på min dessförinnan. Men varför vänta till dess, tänkte jag sen? Det är så dags då, nej låt mig få uttrycka detta nu! Och så vaknar jag idag och ser att du fyller 60 år! Detta är mitt tillfälle, att få skriva ett helt oförblommerat tacktal till en underbar människa som nog betytt mer för mig - och för många andra - än någon annan utanför den innersta familjekretsen! Den första gång jag såg dig var den första gång jag hörde dig; i barnkören som repade i kyrkskolan under fröken Gun Anderssons ledning. Och vi fortsatte s...
1 comment
Read more

Mountain and sea

I am cradled so safe between mountain and sea. So protected yet floating so flawlessly free. I am wave, I am particle, child, I am God,  I'm the fish, I'm the star. I'm the kick in your womb, I'm the kiss in your ear. I'm the "I AM" transcending the time and the sphere. I am here, I am near, I am now, I am dear. I'm the child of all your dreams.  I'm the dream come true, I am you! The  reason for being born in flesh is to learn to see way beyond it. The reason for leaving my mother’s deep warm sea is to learn the Oneness of all. My kicks are a tapdance with time and with space. I am learning from the beats of my mother's heart's embrace, and from the soft of the floors and the walls of her womb I will incarnate soon. I'm the dream come true, I am you! I'm the dream come true, I am you! This post has waited a long time to be published.  "Mountain and sea"  was written when...
Post a Comment
Read more