Skip to main content

Berget




En bergstopp sträcker sin snöklädda spira upp i de högsta luftlagren, stolt, trygg, medveten om sin höjd tillika som sina djupa rötter. De djupa rötterna är toppens förutsättning lika självklart som att stenen är tyngre än luften. Ett sådant berg är du, en majestätisk spira som gnistrar av reflektionerna från solljuset, som överblickar det storslagna landskapet runt ikring!

Ingen ärar berget för bergets rötter, få är de som ser den massiva grund som lyfter spiran till sin höjd. Vad är egentligen upp och vad är ned? Vad är högt och vad är lågt?

I ett kosmiskt perspektiv ser saker ofta annorlunda ut jämfört med människans. I ett kosmiskt perspektiv går inte solen upp eller ned. Den lyser evigt.

Öva er att se bortom de mänskliga ögonens värderingar och din blick skall tränga in i bergets djupaste rötter. Öva dig att se skapelsen som den är; en, hel, ovärderlig. Det finns inga nivåer. Det finns inga grader i hans värld som ÄR.

Den mänskliga världen är en skola i att värdera och betygsätta, att skilja gott från ont, hög från låg, rikedom från fattigdom. Vår jordevandring liknar mycket en stensamlares som stoppar varje hittad sten i sitt fack utifrån sin form, färg, konsistens och ursprung. Ett sorterande för att söka få en ordning på den rikedom som annars skulle upplevas kaotisk.

Öppna upp rutorna i ditt stensamlande! Upptäck att livet inte endast innehåller så många fler stenar än dina rutor skulle kunna innehålla utan även så mycket mera än bara stenar! Det är din rädsla som skapat rutorna, rädslan att tappa kontrollen när hela härligheten väller över dig. Rädslan att bli stenad under Skaparens överflöd! Men den rädslan som kontrollen är satt att kontrollera frodas av just kontrollen.

Öva dig, mitt barn i att se verkligheten utan det rutmönster där höger och vänster, låg och hög insorterats under hela ditt livs långa skolgång. När det rutmönstret faller för dina ögon har ditt eget fängelses galler som du så krampaktigt upprätthållit fallit och du kan befriad gå ut i livet och känna doften av blommornas gränslösa väldoft, se horisontens oändlighet och upptäcka människans majestätiska resning.

Comments

Popular posts from this blog

Åke Edvinsson, 60 år

Det går nog knappt en dag utan att jag tänker i tacksamhet på dig, Åke. Alla minnen som vi delat under årens lopp blir man ju ständigt påmind om genom gamla sånger och sammanhang, människor och miljöer som poppar upp litet här och där, litet nu och då. Häromdagen slogs jag av en lust att hålla ett tacktal till dig för allt du betytt för mig, men antog att det är väl något jag kommer att skjuta upp tills din begravning - om nu inte du kommer att sjunga på min dessförinnan. Men varför vänta till dess, tänkte jag sen? Det är så dags då, nej låt mig få uttrycka detta nu! Och så vaknar jag idag och ser att du fyller 60 år! Detta är mitt tillfälle, att få skriva ett helt oförblommerat tacktal till en underbar människa som nog betytt mer för mig - och för många andra - än någon annan utanför den innersta familjekretsen! Den första gång jag såg dig var den första gång jag hörde dig; i barnkören som repade i kyrkskolan under fröken Gun Anderssons ledning. Och vi fortsatte s

The unfolding tale of a hundred hymns

Wow! The power of setting your intentions...  Last summer I created a folder in my computer, and I had to give it a name. After giving it a quick thought I wrote: "Hundred hymns", in an attempt to be a bit poetic in the small space and time given.  There's a new hymnbook on its way in Sweden and a call has gone out for anyone who wants to contribute with proposals. I thought I ought to send in something before the deadline on New Years and the folder was created for this purpose.  I started to browse thru a life's worth of song creation and did not find much suitable, managed to come up with about 30 songs that I thought could work, after editing them quite substantially.  After that I fell ill in Covid. Little did I realise then how necessary this was for the developments that were to follow. For the first time in my life I had a personal and very tangible experience of life's brevity. And a reminder of the importance of taking every day as a precious gift.  ​ N

Never Ending Peace And Love – Reflections on a first encounter with NEPAL

Part 1 My time in Nepal is drawing to a close. For this time... Impossible to summarise this amazing country, but in short it has been a peak experience. Peak time with peak people in peak country. The nature is unquestionably one of its kind, with both jungle and the highest peaks of this planet within sight. And the people, to a large extent poor, but with a richness of soul and spirit that is overwhelming; generous, kind, humble and proud at the same time. But most amazing has been our way to approach it; walking, talking and singing... I feel that our "Sång & Gång" concept, our "walk & sing" adventures that we now have developed for almost 30 years have found an ultimate form here. We walk into the villages, meeting people eye-level, share a song, and walk out of there with a garland around our necks and a blessing on our foreheads. And a smile in our hearts and a sense of taking part in a real transformative meeting. For both parties. All of this has