Skip to main content

Berget




En bergstopp sträcker sin snöklädda spira upp i de högsta luftlagren, stolt, trygg, medveten om sin höjd tillika som sina djupa rötter. De djupa rötterna är toppens förutsättning lika självklart som att stenen är tyngre än luften. Ett sådant berg är du, en majestätisk spira som gnistrar av reflektionerna från solljuset, som överblickar det storslagna landskapet runt ikring!

Ingen ärar berget för bergets rötter, få är de som ser den massiva grund som lyfter spiran till sin höjd. Vad är egentligen upp och vad är ned? Vad är högt och vad är lågt?

I ett kosmiskt perspektiv ser saker ofta annorlunda ut jämfört med människans. I ett kosmiskt perspektiv går inte solen upp eller ned. Den lyser evigt.

Öva er att se bortom de mänskliga ögonens värderingar och din blick skall tränga in i bergets djupaste rötter. Öva dig att se skapelsen som den är; en, hel, ovärderlig. Det finns inga nivåer. Det finns inga grader i hans värld som ÄR.

Den mänskliga världen är en skola i att värdera och betygsätta, att skilja gott från ont, hög från låg, rikedom från fattigdom. Vår jordevandring liknar mycket en stensamlares som stoppar varje hittad sten i sitt fack utifrån sin form, färg, konsistens och ursprung. Ett sorterande för att söka få en ordning på den rikedom som annars skulle upplevas kaotisk.

Öppna upp rutorna i ditt stensamlande! Upptäck att livet inte endast innehåller så många fler stenar än dina rutor skulle kunna innehålla utan även så mycket mera än bara stenar! Det är din rädsla som skapat rutorna, rädslan att tappa kontrollen när hela härligheten väller över dig. Rädslan att bli stenad under Skaparens överflöd! Men den rädslan som kontrollen är satt att kontrollera frodas av just kontrollen.

Öva dig, mitt barn i att se verkligheten utan det rutmönster där höger och vänster, låg och hög insorterats under hela ditt livs långa skolgång. När det rutmönstret faller för dina ögon har ditt eget fängelses galler som du så krampaktigt upprätthållit fallit och du kan befriad gå ut i livet och känna doften av blommornas gränslösa väldoft, se horisontens oändlighet och upptäcka människans majestätiska resning.

Comments

Popular posts from this blog

Mundekulla Music Festival.

We are here in the embrace of Mundekulla, the course centre in the middle of the woods. Every morning kicks-off with a circle-dance on the lawn. What a wonderful way to start the day! The first morning we sang a new song of Anne Elmberg: I am beautiful  just the way I am. You are beautiful  just the way you are. Shining like a star, we are here to be  who we truly are. We are beautiful  j ust the way we are. And we danced and saw our beauty. Just as we are. It is wonderful for a walker from the long, straight roads to rest in a circle-dance. That is a home-coming of sorts. The meeting is the reward of the walker, the fellowship his goal and the trust his staff. The festival ended with us all summing it all up by creating and singing a new song with Sadhu the dancing dervish in the middle.  Download the full score from here! The lyrics were born out of the moment:  (in a not-so-poetic English translation;)...

Åke Edvinsson, 60 år

Det går nog knappt en dag utan att jag tänker i tacksamhet på dig, Åke. Alla minnen som vi delat under årens lopp blir man ju ständigt påmind om genom gamla sånger och sammanhang, människor och miljöer som poppar upp litet här och där, litet nu och då. Häromdagen slogs jag av en lust att hålla ett tacktal till dig för allt du betytt för mig, men antog att det är väl något jag kommer att skjuta upp tills din begravning - om nu inte du kommer att sjunga på min dessförinnan. Men varför vänta till dess, tänkte jag sen? Det är så dags då, nej låt mig få uttrycka detta nu! Och så vaknar jag idag och ser att du fyller 60 år! Detta är mitt tillfälle, att få skriva ett helt oförblommerat tacktal till en underbar människa som nog betytt mer för mig - och för många andra - än någon annan utanför den innersta familjekretsen! Den första gång jag såg dig var den första gång jag hörde dig; i barnkören som repade i kyrkskolan under fröken Gun Anderssons ledning. Och vi fortsatte s...

Mountain and sea

I am cradled so safe between mountain and sea. So protected yet floating so flawlessly free. I am wave, I am particle, child, I am God,  I'm the fish, I'm the star. I'm the kick in your womb, I'm the kiss in your ear. I'm the "I AM" transcending the time and the sphere. I am here, I am near, I am now, I am dear. I'm the child of all your dreams.  I'm the dream come true, I am you! The  reason for being born in flesh is to learn to see way beyond it. The reason for leaving my mother’s deep warm sea is to learn the Oneness of all. My kicks are a tapdance with time and with space. I am learning from the beats of my mother's heart's embrace, and from the soft of the floors and the walls of her womb I will incarnate soon. I'm the dream come true, I am you! I'm the dream come true, I am you! This post has waited a long time to be published.  "Mountain and sea"  was written when...