Ödmjukheten

Lyft upp dina helande örter i ljuset!

En av mina gamla texter vars innehåll jag fortfarande behöver lära mig. Därför delar jag den med dig!

Lyft jorden upp mot ljuset!
Vårda din jord, den enda du har!
Lyft jorden upp mot ljuset!
Jorden är underbar!
Lyft jorden upp mot ljuset!
Vörda din jord, miraklens mull!
Lyft jorden upp mot ljuset!
Jorden är underfull!

Jorden är ljusets bästa vän,
Ljuset föraktar inte den,
Jorden är ljusets bästa vän
med en doft av himmelen!


Var skulle väl ljuset vila min vän,

med sina strålar?
Var skulle väl ljuset vila min vän,
om inte i jorden?
Varifrån ska ljuset fägna oss sen,
med sina frukter?
Varifrån skördas välsignelsen,
om inte ur jorden?

Lyft jorden upp mot ljuset!
Vårda din jord, den enda du har!

Lyft jorden upp mot ljuset!
Jorden är underbar!

Lyft upp dina händer, dina öppna kupade händer som bär den mull i vilken dina läkande örter spirar! Lyft upp dem mot ljuset som ett synliggörande av ljusets och jordens vänskap! Din läkande ört är en hel skog där djuren söker sin föda, där människan finner sin ro, där Guds kretslopp ger och tar emot sin värme och sin energi.

Lyft upp dina helande örter i ljuset! Varför förmena läkedom till de behövande, svalka till de utbrända, frukter till de hungriga och törstande? Är det av ödmjukhet som du inte delar med dig?

Den sanna ödmjukheten lyfter dig upp, den falska håller dig fjättrad i ditt eget självförakt. Så lyft upp dina läkande örter i sanning och ödmjukhet och bjud världen att smaka och ju mer du skördar desto mer spirar dina åkrar.

Allt det du ger är givet till dig! Din förmåga att ge är måttet på din förmåga att ta emot, måttet på din vilja att vara redskapet i Guds åker. Spänn med glädje för dina hästar och sätt plogen djupt i jorden! I din åker finns ännu mycken rik mylla som ej fått välsignats av himmelens ljus och regn och frösäden ur din hand.

Att kultiveras i djupet gör din själ gott - vänder fram nya lager i din personlighet - bereder såväl din egen såningsman som skördare meningsfullhet och djup glädje. Och se, plötsligt har den mylla du lyfte upp i dina händer förvandlats till stora, nyplöjda fält över vilka lärkorna jublar tillsammans med vårbäckarnas porlande!

När du upphöjer din jord i det lilla har du upphöjt hela jorden, har du ödmjukt upphöjt dig själv, inte i inlindade fraser och krumbuktande kroppskonster utan din ödmjukhet ligger i att du enkelt och stilla likt Maria säger: Jag är Din ödmjuka tjänarinna, befrukta Du min åker, välsigna Du min frukt.

Lyft upp din mylla i ljuset och ur jorden växer en ljusgestalt fram; ett Kristus-jag, ödmjukheten själv som aldrig förtrampar jorden utan använder dess bilder till att ära sin Skapare.

Ditt sanna jag räds ej doften ev jordens förruttnelse eller dess mörka färg, det vet att där sker undret när jorden inte hindrar blomningens mirakler genom att säga: ”Men jag är väl inte värdig?”

Ditt sanna jag vet att när dina fötter vilar tryggt i jordens mull får dina lungor kraft och dina stämband lyster till att skapa den högsta av sånger.

Lyft jorden upp mot ljuset