The hunter-gatherer and the farmer / Nomaden och bonden

The hunter-gatherer...

In this weeks issue of Science Magazine there is an article on "Origins and Genetic Legacy of Neolithic Farmers and Hunter-Gatherers in Europe".

Based on DNA evidence it shows that agriculture in Europe has not spread from human to human via word of mouth but rather been introduced across the continent by people moving from its point of origin in the Middle East 11000 years ago to Northern Europe where it was introduced about 6000 years ago. The farmers lived side by side with the hunter-gatherers for thousands of years before an assimilation took place and the two ways of life and peoples became one. But still today you find more hunter-gatherer genes the further North in Europe you go and more farmer genes in the South. 

When you are out walking like we are here in the North you cannot but make the reflexion that all this sounds very plausible. "The path" surely brings out a hunter-gatherer in you… . Of course we as mankind have been hunter-gatherers a lot longer than farmers but it is not all surprising to learn that there still are more hunter-gatherer genes around this part of the world then further south in Europe...

Incidentally we are now walking through an area with both "Norwegian" and Sami population. We have a Sami village on either side of us as I am writing from Kirkvollen, Tydal, Norway. We are still living in a time and place where these different styles of life run parallel!

But we don't have to be Sami in order to have a whiff of a nomadic lifestyle or the hunter-gatherer genes here in the North.

I myself am deeply influenced, marked by - and grateful for - a childhood where I experienced the Nordic "fäbod-culture" first-hand. This was a system where the farmers walked with their cattle up into the mountains in the summers to graze. And back again to their homesteads in the valleys in the fall. It is easy to see a link here: Our forefathers the hunter-gatherers followed the wild reindeer and the aurochs in their yearly treks from forest to mountain, the Sami people are following the half-domesticated reindeer and the "fäbod"-users were following their domesticated cow, but in all three instances it is about following the animals in their yearly migrations between summer-pastures in the mountains and winter pastures in lower-lying areas.

We, the people of the Nordic countries are still in many ways expressing these patterns in our daily lives. When we have been out on our walk here in Norway we have often lived in “surplus” houses in the ancient homesteads. Many farms here in the countryside have two houses in their yard, one often traditionally inhabited by the grandparents but they have also been used, and still are in some places, as a summer-house you move to across the yard in the spring and back to the main house again in the fall. A last remnant of the hunter-gatherer? The Norwegian's relationship to his "hytte" (hut) and the Swede to his "sommar-stuga" (summer-house) is more than just “vacational” - it is deeply ”existential” and an expression of a collective unconscious.

And our ”allemansrätt” – ”the right of everyman” is deeply inbedded in us, not primarliy as a law in our lawbooks, but as a code of conduct and a way of relating to the great wilds that surround us and still in many ways sustain us. The ”allemans-rätt”, the freedom to roam, is an ancient practice that grants great access to uncultivated land in the countryside but also based on the respect of it and all visitors are expected to show consideration for farmers and landowners, other users and the environment.

These ancient traditions are nothing but national treasures that need to be maintained and proudly transferred to new generations of dwellers here in the North. 

When the great ice sheet in this part of the world started to melt around 10 000 years ago the animals quickly inhabited the virgin pastures and the hunter-gatherers followed in their tracks. Long thereafter the farmers immigrated and laid the base for a way of life that has been the main source of living in our countries up till the present time. The meeting with the already established hunter-gatherers probably wasn’t always without conflict, but proved very fruitful in the end and still run as a cross-pollinating trait in our culture.

Today new generations are immigrating to our shores and as the hunter-gatherers and farmers before them they are seeking greener pastures. In our meeting with them something new is born, something more viable and nourishing, beautiful and true. It does not come without conflict but out of the conflict something we all can feel part of and proud of is created in the end. The meeting with "them" becomes a meeting with "us".

Let me end by sharing a song; it is an old “Buffärds-march”, “buffärd” being the local Malung-word for the trek with the cattle in the spring up into the mountains. I have given it new words and a new arrangement but you can easily claim it is a song with ancient roots.

This is a track with traces of daring hunters walking into virgin wetlands where the ice has just let go of its primordial hold.











...and the farmer.

On the homestead of  Kirkvollen, Tydal 

I veckans nummer av Science Magazine finns en rapport om mötet mellan stenålderns samlare-jägare och de nyanlända jordbrukarna i Europa. 

DNA-tester på gamla stenåldersskelett visar att jordbruket inte spreds som en idé från människa till människa utan att den förts med invandrande bönder söderifrån, från ursprunget i Mellanöstern för ca 10.000 år sen tills den anlände till Norden för ca 6000 år sen. Bönderna levde sida vid sida med samlare/jägare i tusentals år innan en assimilering långsamt skedde och de två levnadssätten och folken blev ett. Men ännu idag finns det mer "jägare-samlare-gener" ju längre norrut i Europa man kommer och mer "bonde-gener" söderut.

När man är ute och vandrar som vi är kan man ju inte låta bli att känna sympati och släktskap med nomaden i sig. Och känna att vi varit jägare/samlare så mycket längre än bönder. Men det är heller inte förvånande att lära sig att det fortfarande finns mer jägar-samlar DNA i norra än i södra Europa.

Vi råkar nu också befinna oss i områden med både samisk och "norsk" befolkning. Vi har en sameby på var sida om oss där jag skriver från Kirkvollen i Tydal. Vi lever fortfarande i en tid där dessa livsstilar löper parallellt!

Men man behöver inte vara same för att bära ett stråk av en nomadiserande livsstil eller gen här i Norden.

Jag själv är djupt präglad av - och tacksam för - en barndom med upplevelser av fäboddriften hemma i Dalarna. Jag tycker det är lätt att se en potentiell utlöpare även till den kulturformen; Våra förfäder jägarna följde vildrenarna och uroxen i sina årliga vandringar, samerna följer den halvdomesticerade renen och fäbodbrukarna den tama kon, men i alla tre fallen handlar det om att följa djuren i årstidsbundna migrationer mellan sommarbeten i bergen och vintervistelse i lägre liggande områden.

Vi nordbor är ju alla präglade av detta och fortsätter att uttrycka dessa mönster i våra dagliga liv. Det sitter alltså i generna, enligt rapporten... När vi varit ute och vandrat nu har vi ofta bott på uråldriga gårdar med två bostadshus. Det ena, undantaget, har varit för den äldre generationen, bestefar och bestemor, eller så har man använt den som sommarhus och flyttat över gårdstunet vår och höst. I Hälsinglands stora gårdar är detta inte ovanligt än idag. Norrmannens relation till sin hytte och svensken till sin sommarstuga bär definitivt drag av gamla och djupa historiska kulturmönster.

Det här är ju en stor nationell skatt som behöver ses och ständigt vårdas för att fortsätta att ge avkastning. Allemansrätten, inte i form av en lagtext utan som en gemensam värdegrund, är ett drag i vår kultur som vi kan vara tacksamma över och som vi behöver värna om och stolt föra vidare till nya generationer av svenskar.

När inlandsisen smälte följde de vilda djuren efter till jungfruliga betesmarker och hack i häl med dem kom jägarna. Först därefter kom bönderna invandrande och la grunden för den näring som varit huvudnäring i våra länder fram till i våra dagar. Det var ett möte med de redan anlända jägarna/samlarna som kanske inte alltid var konfliktfritt men som än idag löper som korsbefruktade spår i vår kultur.

Idag invandrar nya generationer som, i likhet med både jägare och bönder före dem, söker ett land att leva i. I mötet med dem uppstår något nytt och livskraftigt, näringsrikt och vackert, någonting vi alla kan känna delaktighet i och vara stolta över. Mötet med "dem" blir ett möte med "oss".

Som slutkläm vill jag dela med mig av en "Buffärdsmarsch", en gammal Malungs-låt som sjöngs när man "buffrade", drog upp med kreaturen till fäbodarna om vårarna. Den har fått ny text och ett nytt arrangemang men det är en sång med urgamla rötter skulle man kunna säga.

Där finns spår av jägare som trampar in i jungfruliga våtmarker där isen just släppt sitt mång-tusenåriga grepp.


Comments

Popular posts from this blog

At the breakfast table

Åke Edvinsson, 60 år