Skip to main content


The Choir "Liv laga" in "Vår Frue Kirke" Trondheim
Ragnhild and I create new!

Directly upon arrival in Trondheim I had a meeting with the choir "Liv Laga". We sang together in "Vår Frue Kirke", an open church, a home for the homelss in the middle of central Trondheim. 

They sang walking songs for me and I for them.

When we tried to sing the Irish blessing "May the Road" we had different versions, so I improvised a bit on the piano and Ragnhild, one of the singers was quick to find her own melody, which has sung within me ever since. I goes like this:
(Sounds very Norwegian to me - has anyone heard it before....?) 


Kören "Liv laga" i Vår Frue Kirke
Ragnhild och jag skapar nytt!

Direkt efter ankomst Trondheim hade jag en liten träff med kören "Liv Laga". Vi sjöng tillsammans i Vår Frue Kirke, en öppen kyrka, ett hem för hemlösa mitt i centrala Trondheim. 

Kören sjöng vandringssånger för mig och jag för dem.

När vi försökte sjunga "Må din väg komma dig till mötes" hade vi litet olika versioner så jag improviserade litet runt på pianot och en av sångerskorna började spontant hitta på en egen melodi, som har sjungit inom mig sen dess. 
(Den låter ju väldigt norsk tycker jag, kanske är det nån som känner igen ett "original"...) 


Popular posts from this blog

Åke Edvinsson, 60 år

Det går nog knappt en dag utan att jag tänker i tacksamhet på dig, Åke. Alla minnen som vi delat under årens lopp blir man ju ständigt påmind om genom gamla sånger och sammanhang, människor och miljöer som poppar upp litet här och där, litet nu och då. Häromdagen slogs jag av en lust att hålla ett tacktal till dig för allt du betytt för mig, men antog att det är väl något jag kommer att skjuta upp tills din begravning - om nu inte du kommer att sjunga på min dessförinnan. Men varför vänta till dess, tänkte jag sen? Det är så dags då, nej låt mig få uttrycka detta nu! Och så vaknar jag idag och ser att du fyller 60 år! Detta är mitt tillfälle, att få skriva ett helt oförblommerat tacktal till en underbar människa som nog betytt mer för mig - och för många andra - än någon annan utanför den innersta familjekretsen! Den första gång jag såg dig var den första gång jag hörde dig; i barnkören som repade i kyrkskolan under fröken Gun Anderssons ledning. Och vi fortsatte s

The unfolding tale of a hundred hymns

Wow! The power of setting your intentions...  Last summer I created a folder in my computer, and I had to give it a name. After giving it a quick thought I wrote: "Hundred hymns", in an attempt to be a bit poetic in the small space and time given.  There's a new hymnbook on its way in Sweden and a call has gone out for anyone who wants to contribute with proposals. I thought I ought to send in something before the deadline on New Years and the folder was created for this purpose.  I started to browse thru a life's worth of song creation and did not find much suitable, managed to come up with about 30 songs that I thought could work, after editing them quite substantially.  After that I fell ill in Covid. Little did I realise then how necessary this was for the developments that were to follow. For the first time in my life I had a personal and very tangible experience of life's brevity. And a reminder of the importance of taking every day as a precious gift.  ​ N

Never Ending Peace And Love – Reflections on a first encounter with NEPAL

Part 1 My time in Nepal is drawing to a close. For this time... Impossible to summarise this amazing country, but in short it has been a peak experience. Peak time with peak people in peak country. The nature is unquestionably one of its kind, with both jungle and the highest peaks of this planet within sight. And the people, to a large extent poor, but with a richness of soul and spirit that is overwhelming; generous, kind, humble and proud at the same time. But most amazing has been our way to approach it; walking, talking and singing... I feel that our "Sång & Gång" concept, our "walk & sing" adventures that we now have developed for almost 30 years have found an ultimate form here. We walk into the villages, meeting people eye-level, share a song, and walk out of there with a garland around our necks and a blessing on our foreheads. And a smile in our hearts and a sense of taking part in a real transformative meeting. For both parties. All of this has