Skip to main content

Johanna - Gift of God / Gudagåva

Photo: Jennifer Ferguson


She looks me straight in the eye, points her finger towards me and says:
"I am going to give you a task."
Without even knowing what, I already know there is no getting away from this one.
"You are going to write a blog about me!"

What can I write about a girl who's got everything already? And then some... Very few of us has got that extra sparkle, that extra chromosome.  But a few enlightened masters can claim they are living in the now the way you do, and to achieve the state of total non-judgement that you excel in: well, my dear little hobbit-daughter, I bow in front of you. I still haven't met a master like you. You know the meaning of love. Unconditionally.

But you don't want me to write about all those things, you want me to tell the world what you did yesterday. You cooked supper for the first time by yourself! When Moms was gone working and Paps sick. It tasted like the best meal I ever had!

Of course I am writing as a proud Father now, having been treated to a meal of a lifetime. There are, to be balanced, times I have been tested by you, when you disappear into your world of elves and fairies where I cannot find you and where your world is colliding with mine. But then again, who am I to say my world is more real than yours? I think I need a few more fairies in mine sometimes...

Truly you are a "gift of God" Johanna, you are the meaning of your name. How little did we know when you slipped into our lives! How much do all the parents know who still haven't experienced your affection? Sometimes the best gifts come wrapped in the most unlikely packages!

In a world that more and more needs your virtues, you and your kind is getting less and less common.

I remember me and Jennifer were talking about visiting the doctor a few years back. We were thinking about the possibility of having another baby and were going to ask him a few things around that:

"Would it be possible to check the unborn baby and..... would it be possible to have an abortion if the tests indicated that the child... wasn't a "Down's Syndrome"?  

Just to see the reaction. The world is so upside down. And does not recognize it. You bring balance to it. By turning the down's-side up again.

In Asia 160 million girls are now "missing" due to ultrasound and abortion. Can we fathom the possible consequences of that? Prostitution, rape, armies, war...

You are truly a gift of God my girl. You have given me a task. And it is not about writing this blog, it is about learning to love the way you do. That is what the world needs.

There is no getting away from that one.





Hon ser mig rätt in i ögonen, pekar på mig och säger:
”Jag ska ge dig en uppgift”
Utan att jag ens vet vad, förstår jag att den här gången kommer jag inte undan.
”Du ska skriva en blogg om mig!”

Vad kan man skriva om en tjej som redan har allting? Plus litet till… Väldigt få av oss har den där extra gnistan, den där extra kromosomen. Blott några upplysta mästare kan hävda att de lever i nuet på det viset du gör, och för att ha nått det tillstånd av icke-dömande som du uppnått - min kära lilla hobbit-dotter - kan jag bara buga djupt inför dig. Jag har fortfarande inte träffat en mästare som du. Du förstår innebörden av kärlek. Villkorslöst.

Men du vill inte att jag skriver om allt det där, du vill att jag ska berätta för världen vad du gjorde igår. Du lagade mat för första gången själv! När mamma var på arbete och pappa var sjuk. Det smakade som den bästa måltid jag någonsin ätit!

Naturligtvis skriver jag nu som en stolt far, efter att har blivit bjuden på mitt livs måltid. Det har funnits, för att vara litet mer balanserad, tider när jag har testats i relationen till dig, när du försvunnit i din värld av älvor och féer där jag inte kunnat följa dig och där din värld har kolliderat med min. Men hur som helst, vem är jag att påstå att min värld är mer verklig än din? Jag tror jag behöver några féer till i min ibland… 

Johanna, du är sannerligen en gudagåva, du är vad ditt namn betyder. Så litet vi visste när du smet in i våra liv! Hur mycket vet andra föräldrar som ännu inte fått erfara din tillit? Ibland kommer de bästa gåvorna inslagna i de mest osannolika paketen!

I en värld som mer och mer behöver dina gåvor blir du och din sort mindre och mindre vanlig.

Jag kommer ihåg när jag och Jennifer talade om att träffa en doktor för några år sen. Vi funderad kring möjligheten att få ett till barn och ville fråga honom om ett par saker angående det:

”Skulle det vara möjligt att kolla det ofödda barnet och… skulle det vara möjligt att göra abort om testerna visade att barnet… inte hade Downs Syndrom?”

Bara för att se reaktionen. Världen är så uppochner. Utan att inse det. Du ger en balans i tillvaron. Du vänder det hela rätt igen.

I Asien ”saknas” nu 160 millioner flickor på grund av ultraljud och abort. Kan vi ens börja förstå de möjliga konsekvenserna av det? Prostitution, våldtäkter, arméer, krig…

Du är verkligen en gudagåva, min flicka. Du har gett mig en uppgift. Och det handlar inte om att skriva den här bloggen, det handlar om att lära sig älska som du. Det är det världen behöver.

Den här gången kommer jag inte undan.




Comments

Popular posts from this blog

Åke Edvinsson, 60 år

Det går nog knappt en dag utan att jag tänker i tacksamhet på dig, Åke. Alla minnen som vi delat under årens lopp blir man ju ständigt påmind om genom gamla sånger och sammanhang, människor och miljöer som poppar upp litet här och där, litet nu och då. Häromdagen slogs jag av en lust att hålla ett tacktal till dig för allt du betytt för mig, men antog att det är väl något jag kommer att skjuta upp tills din begravning - om nu inte du kommer att sjunga på min dessförinnan. Men varför vänta till dess, tänkte jag sen? Det är så dags då, nej låt mig få uttrycka detta nu! Och så vaknar jag idag och ser att du fyller 60 år! Detta är mitt tillfälle, att få skriva ett helt oförblommerat tacktal till en underbar människa som nog betytt mer för mig - och för många andra - än någon annan utanför den innersta familjekretsen! Den första gång jag såg dig var den första gång jag hörde dig; i barnkören som repade i kyrkskolan under fröken Gun Anderssons ledning. Och vi fortsatte s

Mundekulla Music Festival.

We are here in the embrace of Mundekulla, the course centre in the middle of the woods. Every morning kicks-off with a circle-dance on the lawn. What a wonderful way to start the day! The first morning we sang a new song of Anne Elmberg: I am beautiful  just the way I am. You are beautiful  just the way you are. Shining like a star, we are here to be  who we truly are. We are beautiful  j ust the way we are. And we danced and saw our beauty. Just as we are. It is wonderful for a walker from the long, straight roads to rest in a circle-dance. That is a home-coming of sorts. The meeting is the reward of the walker, the fellowship his goal and the trust his staff. The festival ended with us all summing it all up by creating and singing a new song with Sadhu the dancing dervish in the middle.  Download the full score from here! The lyrics were born out of the moment:  (in a not-so-poetic English translation;) "The time of trust is no

Mountain and sea

I am cradled so safe between mountain and sea. So protected yet floating so flawlessly free. I am wave, I am particle, child, I am God,  I'm the fish, I'm the star. I'm the kick in your womb, I'm the kiss in your ear. I'm the "I AM" transcending the time and the sphere. I am here, I am near, I am now, I am dear. I'm the child of all your dreams.  I'm the dream come true, I am you! The  reason for being born in flesh is to learn to see way beyond it. The reason for leaving my mother’s deep warm sea is to learn the Oneness of all. My kicks are a tapdance with time and with space. I am learning from the beats of my mother's heart's embrace, and from the soft of the floors and the walls of her womb I will incarnate soon. I'm the dream come true, I am you! I'm the dream come true, I am you! This post has waited a long time to be published.  "Mountain and sea"  was written when