Anders in Wonderland

Stannade till kl 23.09 den 20/6 och tog kort. Först efteråt insåg jag att det var precis på midsommarsolståndet när planeten doppar sin norra pol längst mot ljuset. 

I år blir det alternativ midsommar; första gången i Västmanland...
Men som jag ser fram emot det.


Jag kom nämligen vandrandes genom storskogen som så många gånger förr, den här gången i trakterna av Riddarhyttan. I fjärran kunde jag höra ljudet av ett rockband som spelade utomhus. Ljudet kom närmare och närmare. Och i en krök, mitt i skogen efter mil utan att ha sett ett hus, dyker detta jättelika hus upp framför mig.

I dessa trakter, så fulla av gamla industriminnen, tänker jag att detta är väl ytterligare ett. Men när jag kommer närmare ser jag att det är nybyggt! Och när jag kikar nyfiket runt knuten ser jag:

Ett rockband som står och spelar inför storskogen och 1 åhörare! Jag går fram till publiken och frågar; Vad är det här? Teatermaskinen, svarar hon. Bandet står framför en glasad fasad och innanför finns ett annat gammalt hus.

 

Och som om inte allt det här är tillräckligt surrealistiskt, som om jag ramlat ner i ett av Carrol Lewis kaninhål, så frågar publiken mig; "Och är det du som är ....pilgrimen?"

"Jo, hm, det är kanske jag det..."

Jag har kommit till Teatermaskinen i Riddarhyttan. De bjuder in mig till otraditionellt  midsommarfirande när en totempåle ska resas på midsommarafton. Jag lovar komma. Sen hinner jag inte prata mer med publiken för hon säger; "Nu måste jag upp och sjunga!"

Jag tittar runt i huset och tanken att jag har hamnat i underlandet förstärks:

I morgon är det midsommarafton. Det här blir inte knätofs och hembygdsgårdar á la Dalarna. Nu är vi i ett helt annat land. Ett underland!

°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°

 Stopped 23.09 June 20 to take a pic. Realized only later that it was just at the summer solstice, when the earth tilts it northern pole closest to the light...

This year I will celebrate an alternative midsummer. First year ever in Västmanland. And I do look forward to it.

I came walking, as so many times before, through the deep forest, this time around Riddarhyttan. In the distance I could hear the sound of a rockband playing outdoors. The sound come closer and closer.
And in a bend, in the middle of the woods, this giant house appears in front of me:

In these parts, so full of old industrial memories, I thought this must be yet another one. But when I get closer I see it is newly built! And when I peep around the corner I see: 

A rockband playing for the forest and 1 listener! I go up to the audience and ask; 

"What is this?" 

"The Theater Machine" she answers.

The band is standing in front of a glass facade and inside there is another old house.

And as if this is not surrealistic enough, as if I have fallen down one of Carrol Lewis's rabbitholes, the audience asks me:

"And are you ... the pilgrim?"

"Yes, hm, that could be me..."

I have arrived totally unaware at the Theater-Machine in Riddarhyttan.

They invite me to an alternative midsummercelebration whit a raising of a totem-pole. I promise to come. Then I cant talk anymore with the audience as she suddenly says: 

"Now I need to get up and sing."

I look around in the house and the thought of having ended up in Wonderland gets support.

Tomorrow it is midsummer's eve. But not celebrated with traditional costumes in old timber houses á la Dalarna. Now we are in a totally different land. Wonderland!