H.C. Andersen öppnade dörren till turismen i Dalarna med sin reseskildring "I Sverige" 1851. I brist på fotografier målar han upp ett landskap med ord som är överväldigande. Och ändå räcker inte hans ord till utan han bjuder in målare och andra poeter att hjälpa honom skildra grannlåten: ”Målare och diktare, ta varandra i hand, kom upp till Dalarna, det fattiga landet är rikt på skönhet och poesi, rikast dock vid Siljans sjö”.
Och de kom, med turisterna i följe.
En intressant passus i boken är när han bjuder läsaren att sätta sig på fågelns rygg och så beskriver han suggestivt landskapet från ett fågelperspektiv. Några decennier senare har Selma Lagerlöf flyttat till Falun och skriver "Nils Holgerssons underbara resa" därifrån, säkert påverkad på mer än ett sätt av H.C. Andersen.
Men av alla vackra ställen kring Siljan så räcker det egentligen enligt Andersen med att besöka ett: Bergsäng och dess vidunderliga utsikt över Siljan. Har man sett det har man sett allt.
Igår gick jag på klassisk litterär mark, från Rättvik till Leksand via Bergsäng och Sjugare.
Och de kom, med turisterna i följe.
En intressant passus i boken är när han bjuder läsaren att sätta sig på fågelns rygg och så beskriver han suggestivt landskapet från ett fågelperspektiv. Några decennier senare har Selma Lagerlöf flyttat till Falun och skriver "Nils Holgerssons underbara resa" därifrån, säkert påverkad på mer än ett sätt av H.C. Andersen.
Men av alla vackra ställen kring Siljan så räcker det egentligen enligt Andersen med att besöka ett: Bergsäng och dess vidunderliga utsikt över Siljan. Har man sett det har man sett allt.
Igår gick jag på klassisk litterär mark, från Rättvik till Leksand via Bergsäng och Sjugare.
 |
| Bergsängs backar.
Men av utsikten blir jag berövad. Jag lyckas bara på ett ställe i Bergsäng få en liten skymt av Siljans vattenspegel i en glipa mellan träden i vägens längdriktning. (se foto ovan) H.C. Andersens landskap finns inte mer inom synhåll för en vanlig jordevandrare. Jag skulle behöva sätta mig på hans fåglar för att få se vad han såg.
Anledningen till att jag inte får lika vackra vyer på mina bilder från Sverige som jag fick i Norge handlar inte bara om topografin, det handlar även om jordbrukspolitiken. I Norge skapar mularna mångfald och vidsträckta vyer. I går under hela vandringen såg jag tre besättningar av kor, en tillhörande Lantbruks-skolan i Rättvik, den andra på en gård i Vargnäs i Leksand och den tredje längs fågelsjön Limsjön där Scottish Highland Cattle betar som en del av sjöns restaurering. På Andersens tid fanns det kor i varje gård. Och kontrasten med de stora norska jordbruken ända upp till trädgränsen blir också slående. Jorbrukspolitik är en komplicerad historia och kräver nog något av ett fågelperspektiv, men för en vandrare är det en sorg att mångfaldens natur och kultur, skapad av levande jordbruk, verkar ha ersatts med enfaldens.
|
Comments
Post a Comment