The Om-Mountain / Om berg



All mountains are special. They stick out.

I am fascinated by mountains, I have grown up surrounded by them, my name contains it, but now I have passed a mountain on my walk that sticks out more than most:

The Om-Mountain.

Omberg from the plains


Like the human who is defined by his relationships; ”Umntu gumntu ngabantu” as we say in South Africa – ”A man is a man in relationship to others”, so is the mountain defined by its surrounds. It is perceived in relationship with the valleys and plains around it. Omberg is, and is exciting because of the plains on the one side and the lake Vättern on the other giving this mountain its special profile. Placed somewhere else Omberg would probably feel quite insignificant.
Omberg from the water


You have the nature; apart from the plain, the woods and southern Sweden’s deepest lake you also have one of the most shallow; Tåkern, maybe the finest of the countries bird lakes.
You have the history with the ancient hill forts, the Rök runestone and the house of Bjelbo. And you have the spirituality with Alvastra, Vadstena and Birgitta.

You have the three themes of “The Path”; Nature, Culture and Spitituality in one go in an extraordinary mix that is hard to match anywhere else along the way.

The different parts of the mix have created a fantastic sum, but it is also easy to see how inherent conflicts in the parts have developed into a fruitful synthesis.

The gargantuan geological “conflict” between the ice sheet - the heavenly reservoir - and the earth is what provided the physical conditions. A land was born out of agony when a stubborn ice finally was loosing its grip in a last and drawn-out sigh. In the historical perspective it is not so long ago and all the tracks are there to see for those who can read the geological imprints. A virgin wetland, soon teeming with life was delivered and populated by the animals followed by man.

Around 5-6000 years ago the first farmer appeared, walking in from the south and encountering the hunter. These two ways of life according to recent published DNA-findings have lived parallel and the nomad has never been sufficiently impressed by farm-life in order to adopt it. Instead he has retreated back to diminishing biomes as the farmer has extended his stakes.
Similar patterns have appeared all over the world where “civilisation” has encountered the “savage”. A low-intensive warfare has ensued with devastating long-term effects for the mobile hunter when the heavier artillery has pulled in and claimed the land. In the end some kind of synthesis seem to have been reached where DNA and cultures mix and out of the shambles and conflicts something new appear.

Omberg’s three hill forts speaks perfervidly if yet not so articulately. Even if these forts are from the Migration Period (around 500 B.C.) it gives food for the fantasy to imagine an older frontline between the people of the mountain and the people of the plain, between hunter and farmer at the time of their meeting. Omberg in the past as a last resort for the hunter-gatherer? And Omberg today as a last resort of biological diversity worth protecting for the alienated and time-occupied man of today!

One of the forts on Omberg is Queen Ommas Fort. There is no historical evidence to explain the origins of the name but there are the more legends still alive in the folklore of the area. The whole Omberg-area is still imbued with female stories and female perspectives.

Saint Bridget of Sweden, certainly one of the most remarkable women to live in the vicinity of the Om-mountian, led a life in conflict between worldly and spiritual power. The power of the world, with the need to legitimise itself with spiritual insignia at the same time as it does not want to be the servant of the spiritual world. And the spiritual power’s need of protection from the worldly power while it does not want to live of the world. She knew both places, talked both languages. Took the fights and built a bridge between her visions and their manifestations that is still standing.

The work of Bridget also encompasses a gender perspective, as her monastery was the first one to contain both monks and nuns and be ruled by a Mother Superior. She took on the right and role of women in the “spiritual regiment”, a battle that is still not over.

After the seminary in Vadstena on Integration lead by three women under the aegis of Bridget, “The Path” has marched on from Vadstena via Alvastra to Heda and the big craft and art-fair there. We rendered a committed concert in a packed church, a manifestation of meetings and new fellowship in the shadow of age-old conflicts. We were the pilgrims walking in from the forest to the settlers of the plains with a message of fellowship, reconciliation and integration between peoples, times and gender.

The Heda fair is in the firm but artistic hands of another colourful lady based in the vicinity of Omberg; Vivianne Mansfield. The whole walk ended in her garden with her fantastic art on show in her house.

Painting by Vivanne Mansfield



When I and Peter Elmberg were visiting Omberg a year ago to plan the Path we were shown the surrounds by two knowledgeable guides, storytellers and visual artists: Vivianne Mansfield and Ana Danielsson.

We checked out Heda Church. When we walked through the door (which is placed right along the altar) we to our surprise ended up in the midst of a wedding, just next to the wedding-couple!

We retreated a bit apologetically and walked around the church. There was another exit that the couple chose to leave the church through in order to get the first married minute of their life all by themselves. Apart from the company of me and Peter of course, who walked right in to the intimacy. Then we took the car and drove up to Omberg on the beautiful road on the slopes of the mountain facing the lake. But after a short while a big old American car caught up with us. Spoon down, I thought at first, but decided to slow down instead to let the car, a big cabriolet with the happy couple making out in the backseat, pass us. Finally we reached Queen Omma’s fort and as we leave our car we hear a toast and a hurray for the newlyweds from the hostel in the vicinity!

It was like the image of the wedding-couple, of the holy meeting and union of the opposites, did not want to let go of us.

Maybe that is what the Om-mountain and Queen Omma is all about….

That is why we from “The Path” say thank you very much for this time. We will meet again.



°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°



Omberg från slätten

Alla Berg är speciella. De sticker ut. Men de är också förutsättningen för slätten. Utan berg skulle inte dalarna finnas. Och fastän berg är en viktig del av mitt namn, identitet och lokala prägling så har vi nu passerat ett berg på vandringen som för mig känns väldigt speciellt:

Omberg.

På samma sätt som människan som är definierad av sina relationer; "Umntu gumntu ngabantu" som man säger i Sydafrika - en människa är en människa i relation till andra människor - så är berget definierat av sina omgivningar. Bergets förutsättning är om-landen och det är nog också det som gör att Omberg känns så spännande. Där finns slätten och Vättern som ger det här berget sin speciella profil. Placerad på något annat ställe skulle nog Omberg kännas rätt anspråkslöst.
Omberg från Vättern

Där finns naturen runtom; förutom slätten och skogen och södra Sveriges djupaste sjö finns även en av de grundaste; Tåkern, Sveriges kanske finaste fågelsjö. Där finns historien med fornborgarna, Rökstenen och Bjälboätten. Och där finns spiritualiteten med Alvastra, Vadstena och Birgitta.

Du har ”the Path’s” tre teman; naturen, kulturen och spiritualiteten på ett bräde i en sällsam mix som är svår att matcha någon annanstans längs vägen! Omberg är värt en omväg!

De olika delarna i mixen är det som skapar den fantastiska helheten. Men det är också lätt att se delarnas underliggande konflikter, det som drivit fram utvecklingen och till slut skapat fruktbara synteser.

Den gigantiska geologiska ”konflikten” mellan isen, himmelens reservoar, och jorden är det som gett de fysiska förutsättningarna. Ett land föddes fram ur stor vånda när en envis is med en sista stor kvidande suck till slut släppte taget. I det historiska perspektivet är det inte länge sen, och alla spåren finns kvar för den som kan läsa de geologiska avtrycken. Ett jungfruligt land förlossades och intogs snabbt av vilda djur med människor i dess följe. Våtmarkens sköte, som myllrade av liv, födde jägarna/samlarna. (Det gamla fornnordiska ordet ”fitta” som betyder ”gräsbevuxen våtmark” känns faktiskt relevant i detta sammanhang.)

För ca 5-6000 år sen dök så bonden upp invandrandes söderifrån och mötte jägaren. Dessa två olika livsstilar har enligt DNA-forskning som nyligen publicerats levt parallellt och nomaden har aldrig riktigt kunnat förstå storheten i bondens livsstil eller blivit tillräckligt imponerad av den för att anamma den, utan han har snarare dragit sig tillbaka till sina krympande biotoper medan bonden har utsträckt sina marker. Vi kan se liknande mönster världen över där ”civilisationen” mött ”vilden”. Ett lågintensivt krig med förödande följder i förlängningen för den mobile jägaren när det tyngre artilleriet rullat in och lagt beslag på landet. Men till slut uppstår nog oftast ändå en slags syntes där DNA och kulturer blandas och något nytt uppstår ur spillrorna och konflikterna. 

Ombergs tre fornborgar talar starkt, om än ej så välartikulerat. Även om dessa borgar är från folkvandringstid (500 e. Kr) så ger det ändå fantasin näring till att föreställa sig en äldre frontlinje mellan bergsfolk och slättfolk, mellan jägare och bonde när det mötet skedde. Omberg som ett sista tillhåll för samlarna och jägarna så länge där fanns livsmedel och livsrum? Och Omberg än idag som ett livsrum värt att bevara för naturlig mångfald och för rekreation för alienerade nutidsmänniskor ockuperade av tiden!

En av borgarna på Omberg är Drottning Ommas borg och här finns inte mycket historiska belägg som kan berätta om det namnets ursprung men desto mer sägner och sagor som levt kvar i människors berättelser. Men hela Ombergsområdet andas fortfarande kvinnokraft och kvinnoperspektiv.

Den heliga Birgitta, utan tvekan en av de mest remarkabla kvinnor som levt i Ombergs närhet, levde ett liv i konflikt: Konflikten mellan den världsliga makten och den andliga. Den världsliga maktens behov av att legitimera sig med andliga insignier samtidigt som den inte vill vara dess tjänare. Och den andliga maktens behov av den världsliga maktens beskydd samtidigt som den inte vill leva av världen. Birgittas resa var i mycket en resa från den världsliga maktens miljöer till den andliga. Hon kände bägge rummen, kunde bägge språken. Tog striderna och manifesterade en bro från sina uppenbarelser till den fysiska verkligheten som fortfarande består. 

Birgittas verk har också i så mycket ett genusperspektiv, i och med etablerandet av det första klostret med både munkar och nunnor som styrdes av en abbedissa. Hon tog en tidig strid för kvinnans roll och rätt i det "andliga regementet", en strid som ännu inte upphört. 

Efter Integrations-seminariet i Vadstena i Birgittas "närhet" ledda av tre unga kvinnor har The Path vandrat vidare från Vadstena via Alvastra till Heda och den stora hantverks- och konstmarknaden där. Vi gav en fullödig konsert för en fullsatt kyrka som verkligen blev en mötenas manifestation, med ny gemenskap i skuggan av urgamla konflikter. Vi var pilgrimerna som vandrade in från skogen till slättens bofasta med ett budskap om gemenskap, försoning och integration mellan folkslag, tider och kön.

Heda marknad leds med en fast men konstnärlig hand av en annan färgstark kvinna baserad i Ombergs omland; Vivianne Mansfield. Hela vandringen avslutades i hennes trädgård med hennes fantastiska konst på visning inne i huset.

Målning av Vivanne Mansfield


När jag och Peter E rekade i Ombergstrakten ungefär ett år tidigare guidades vi runt Omberg och dess omgivningar av två kunniga guider, tillika konstnärer och berättare: Ana Danielsson och Vivianne Mansfield.

Vi tittade då också in i Heda kyrka. När vi gick in genom dörren, (som ligger alldeles i höjd med altaret) så hamnade vi till vår förvåning mitt i ett bröllop, alldeles vid sidan av brudparet! Vi drog oss litet generade tillbaka och gick runt kyrkan. Där fanns en annan utgång som brudparet ensamma valde att gå ut igenom för att spendera den första minuten av sitt gifta liv alldeles för sig själva. Förutom i sällskap av mig och Peter förstås som klev rätt in i intimiteten. Sen tog vi bilen och åkte upp till Omberg på den vackra väg som går på bergets utsida mot Vättern. Men efter ett tag kom en stor amerikanare och körde upp bakom oss. Jag funderade på om jag skulle trycka skeden i botten men jag beslöt mig för att släppa förbi honom och om oss kör en stor cabriolet med brudparet vänslandes i baksätet. Till slut kommer vi fram till Drottning Ommas borg och vi går ur bilen bara för att genast höra ett skrål och en skål från det närbelägna vandrarhemmet dit vi var på väg för att kolla inkvarteringsmöjligheter: "Ett fyrfaldigt leve för brudparet..."

Det var som om bilden av brudparet, av det heliga mötet och föreningen mellan motsatserna, inte ville släppa taget om oss.

Det är kanske det Omberg och drottning Omma innerst inne handlar om...

Det är därför the Path tackar dig så mycket för denna gången, för allt vi fått uppleva i din om-givning...


Comments

Popular posts from this blog

At the breakfast table

Åke Edvinsson, 60 år

The great white flock / Den stora vita flock