Skip to main content

Våga språnget! / Dare the jump!

Bron över Motala ström / The bridge over Motala stream.


Video!

Våga språnget!

Även om du inte kan lita helt på att vingarna bär.
Andmamman finns där och lockar och pockar.
VÅGA SPRÅNGET!
Andra har gått före dig. Några kommer efter dig. Men nu måste du göra det själv.
Du måste våga hoppas.
Du behöver inte hoppa så mycket som hoppas.

En passiv sats. Bli hoppad.
En aktiv ansats och så släppa taget.
Och lita på att du landar mjukt. Återbördad till gemenskapen. I ditt bästa element.

En dag kommer du att flyga snabbt och högt. En dag kommer dina dun att ersättas av snabba, starka skimrande vingar. Men först måste du pröva vingarna. Innan de finns. För att de ska växa ut och bli det de är ämnade till. Det är just din vilja som gör att de växer sig starka och vackra.

Innan du kan lyfta mot ljusnande skyar behöver du dock öva landningsteknik. Bli trygg i att du alltid landar med fötterna före. Att allt ordnar sig.

Var det av illvilja som din mor först ledde dig upp på denna utsatta plats och sen lämnade dig?
Nej, det var av kärlek. Du ser det inte nu men kommer att förstå det den dagen du flyger högt och ser hela landskapet under dig. Men för att komma dit behöver du ta första steget. Det svåraste. Det över kanten. Ut i avgrunden. Ut i ett element som du inte prövat förr. Men som du en dag kommer att bli en mästare i.

Luften.

Andens element.

Där är du fri. Där är du suverän. Där är du den heliga anden, medveten om din egen skönhet och förmåga och ett med hela Skapelsen.

Men nu står du på kanten och darrar. Du kan inte ana din skönhet eller förmåga. Du kan inte förstå varför du måste göra detta. Det enda som skulle kunna vara värre än att hoppa är att bli lämnad ensam kvar på betongkanten.

Hoppa!

Du kan göra det.
Du måste göra det.
Du kommer att göra det!

Hoppa!
Hoppa!

°°°°°°°°°°°°


Dare the jump!

Even if you cant trust fully that the wings will carry you.
Mother duck will be there, calling and begging.
Dare the jump!
Others have done it before you. Some will come after you. But you have to do it yourself.
You have to dare to hope. 
You don't need to hop as much as to hope.
Let go and trust that you will land softly. Return to the brood. And into your best element. 

One day you will fly high and fast. One day your down will be exchanged for fast, strong and shimmering wings. But you have to try your wings first. Before they are there. In order for them to grow out and become what they are supposed to be. It is in fact your will that makes them grow strong and beautiful.

But before you can rise towards the light skies you need to practice your landings. Trust that you will always land on your feet.  Everything will be OK. 

Was it due to ill will that your mother lead you up to this precarious place and then deserted you? No, it was out of love. You can't see it now but will understand it the day you fly high and can see the whole landscape underneath you. But in order to get there you have to take the first step. The hardest. The one over the edge. Out into the abyss. Out into an element that you have not tried previously. But that you one day will become a master of. 

The air.

There you will be free! There you are sovereign! There you are in your spirit, aware of your own beauty and ability and your Oneness with all of Creation. 

But now your are on the edge, trembling. You cannot perceive your beauty or your abilities. You cannot understand why you have to do this. The only thing that you can imagine would be harder then jumping is to be left alone on the concrete ledge. 

Jump!

You can do it!
You have to do it!
You will do it!
  
Jump!
Jump!






Comments

Popular posts from this blog

Mundekulla Music Festival.

We are here in the embrace of Mundekulla, the course centre in the middle of the woods. Every morning kicks-off with a circle-dance on the lawn. What a wonderful way to start the day! The first morning we sang a new song of Anne Elmberg: I am beautiful  just the way I am. You are beautiful  just the way you are. Shining like a star, we are here to be  who we truly are. We are beautiful  j ust the way we are. And we danced and saw our beauty. Just as we are. It is wonderful for a walker from the long, straight roads to rest in a circle-dance. That is a home-coming of sorts. The meeting is the reward of the walker, the fellowship his goal and the trust his staff. The festival ended with us all summing it all up by creating and singing a new song with Sadhu the dancing dervish in the middle.  Download the full score from here! The lyrics were born out of the moment:  (in a not-so-poetic English translation;)...

Åke Edvinsson, 60 år

Det går nog knappt en dag utan att jag tänker i tacksamhet på dig, Åke. Alla minnen som vi delat under årens lopp blir man ju ständigt påmind om genom gamla sånger och sammanhang, människor och miljöer som poppar upp litet här och där, litet nu och då. Häromdagen slogs jag av en lust att hålla ett tacktal till dig för allt du betytt för mig, men antog att det är väl något jag kommer att skjuta upp tills din begravning - om nu inte du kommer att sjunga på min dessförinnan. Men varför vänta till dess, tänkte jag sen? Det är så dags då, nej låt mig få uttrycka detta nu! Och så vaknar jag idag och ser att du fyller 60 år! Detta är mitt tillfälle, att få skriva ett helt oförblommerat tacktal till en underbar människa som nog betytt mer för mig - och för många andra - än någon annan utanför den innersta familjekretsen! Den första gång jag såg dig var den första gång jag hörde dig; i barnkören som repade i kyrkskolan under fröken Gun Anderssons ledning. Och vi fortsatte s...

Mountain and sea

I am cradled so safe between mountain and sea. So protected yet floating so flawlessly free. I am wave, I am particle, child, I am God,  I'm the fish, I'm the star. I'm the kick in your womb, I'm the kiss in your ear. I'm the "I AM" transcending the time and the sphere. I am here, I am near, I am now, I am dear. I'm the child of all your dreams.  I'm the dream come true, I am you! The  reason for being born in flesh is to learn to see way beyond it. The reason for leaving my mother’s deep warm sea is to learn the Oneness of all. My kicks are a tapdance with time and with space. I am learning from the beats of my mother's heart's embrace, and from the soft of the floors and the walls of her womb I will incarnate soon. I'm the dream come true, I am you! I'm the dream come true, I am you! This post has waited a long time to be published.  "Mountain and sea"  was written when...