Ett snabbt överslag säger att jag har gått ungefär en miljon steg i sommar... (upptäckte att det fanns en funktion på "My tracks-appen" som visar "Aggregated stats, total distance: 1049.49 km") Det är ju inte så speciellt i sig själv. Men det anmärkningsvärda är ju att det har sjungit om så gott som varje steg. Det har funnits en svikt, och en kraft, en glädje och ett lågmält jubel i nästan varje steg. Ja, förstås, det var den där midsommaraftonen också, när jag beslöt att lägga in ett sent kvällspass i vandringen, efter en lång morgonvandring och en totempålsresning i Riddarhyttan på eftermiddagen. Det ska erkännas, att då kände jag att det tog tid att vandra. Varför är jag inte framme snart? Och genast kändes benhinnorna stumma och vägen lång. Men så här i efterhand är man ju tacksam för de stegen också. Hur skulle jag annars kunna förstå vilken fantastisk glädje och nåd jag har fått vandra alla de övriga stegen i? Nu är bara problemet att bloggen känns för trå