Anders Nyberg's blog

Klockan är 23.21 den 28 februari 2016 och det är precis på minuten 30 år sen Olof Palme mördades. Jag tar ett djupt andetag och känner att jag behöver skriva av mig några tankar som legat och grott sen dess. Så mycket mer än endast en ytterst remarkabel, och försvarslös människa dog denna natt för 30 år sedan. Sverige förlorade inte bara sin statsminister, Sverige förlorade sin oskuld, sitt unikum och sin position i världssamfundet. Svea rike förlorade sin väg där på Sveavägen. De röda blodsdropparna på trottoaren den natten gav en ny färg åt den blågula fanan. Jag hade förmånen att vid ett tillfälle få möta Olof Palme. Varje vinter spenderade han en semestervecka uppe i Idrefjällen. Och varje gång besökte han den lilla socialdemokratiska föreningen på orten och höll ett anförande. Ett år jobbade vi i Fjedur uppe i Idre den veckan och vi blev ombedda att sjunga och berätta från Sydafrika vid Palmes anförande. Vår statsminister var helt lysande, semesteravslappnad och in...

Ja, förutom det uppenbara; att de bägge är globala ikoner, hyllade i många läger, över nationsgränser och kulturer, språk och religioner? Det finns en gemensam detalj i deras biografier som man ofta inte gör så stor sak av men som jag tror har varit avgörande för dem och som borde vara viktigt för oss alla att förstå. De har vuxit upp med en pappa och en mamma som har kommit från två olika religioner. Mandelas mor, Nosekeni Fanny, var bekännande kristen, med tillhörighet i metodistkyrkan. Mandelas far, Gadla Henry Mphakanyiswa, skulle väl kunna betecknas som ”animist” även om termen känns litet onödigt ”kolonial”. Men som den hövding han var levde han kvar i sina förfäders bekännelse. Zlatans mamma, Jurka är kroat och katolik och hans pappa Sefik är bosnier och muslim. Jag tror det finns en poäng att hämta här… Vi lever i en tid där religioner ställs emot varandra, och där tanken på ett multikulturellt och multireligiöst samhälle kommer under stor press. Me...

(continued from "Following the genes of Saint Olaf" ) - OK, so much for King Saint Olaf, but what about Koddo, the slave? - We're coming to her. This story is not complete without her, she gives the picture that all-important depth and those wonderful new stark colors.  But before we go there, we need to round off the Olaf-saga... I once was on Iona, the Scottish island on its rugged western shores, sharing songs and stories from the liberation of South Africa. I could not refrain from telling about my old relationship with the island through my ancestor Magnus Barefoot. He was the King of Iona for a short while in the beginning of the 12 th century. The good side of the story was that he did not raid the island and its monastery unlike many of his colleagues among the Viking kings. I think it had to do with his respect for all the old kings that are buried there; he had ambitions to be one of them and did not want to offend them. The deal that was struck wa...

"The Path" 2012, my walk from Trondheim to Copenhagen, started in Trondheim at the gravesite of Saint Olaf, "Rex Perpetuus Norvegiae", Norway's eternal King. It felt appropriate not to do what thousands upon thousands of pilgrims had done for almost thousand years before us, walk to his old relics, but rather from  them, on a spiritual search for the new. In Copenhagen Jennifer was waiting and our meeting there became a beautiful renewal of our commitment to each other and our intertwined paths. Little did I know that in Jennifer was also waiting, not Saint Olaf's old bones, but his own very much alive genes!!! I have spent the last week digging in the old stories and paths of our ancestors and I am overjoyed and thrilled with what I have come up with. Not that I am surprised really, it feels totally appropriate, but it is a nice twist to the tale for sure. Here it is:                             ...

F oto Magnus Hallgren För mig är det en händelse som ser ut som en tanke; efter en brett uppslagen artikel i DN :s kulturbilaga 17/6 om inspelningen av ”Så ock på jorden”, Kay Pollaks uppföljare till succén ”Så som i himmelen”, så följer på nästa sida en debattartikel av Ann Heberlein: ”Är det verkligen fred vi vill ha?” I artikeln presenteras ärkebiskop Tutus nätbaserade kampanj för förlåtelse, men författaren menar att Tutu ställer orimliga krav på den som utsatts för övergrepp. Jag skriver ju i egenskap av medförfattare av manuset till ”Så som i himmelen” och ”Så ock på jorden”, men också i egenskap av sydafrikansk medborgare som fått njuta frukterna av den sydafrikanska försoningspolitiken. Men framförallt skriver jag nog den här gången för att jag blir berörd av påståendet i  Heberleins artikel  att det ”under vissa omständigheter kan vara olämpligt, till och med moraliskt oförsvarligt att förlåta”, som vid misshandel eller sexuella övergrepp. Jag skriver nämlig...

"Vi bygger broar med varann, som ska förena land med land, vi börjar här vid Ljusnans strand, här har du nu min öppna hand!"  Sången stiger mot en dramatisk himmel. Vi är på Undersviks stiftsgård vid Ljusnans strand, och avslutar en stark dag med "Så som i himmelen - Live!" - på vattnet. Länge tvekar vi om det kan bli någon rodd när himlen mullrar under en stålgrå huva och regnet lägger ett våt-kallt omslag på nöjet.  Men så spänns en regnbåge över älven, och den här gången är nedslagsplatsen så nära så det känns som om man bara skulle kunna böja sig över till andra stranden och plocka upp skatten. Jag och Filip hoppar i som sista roddarpar och vi lägger ut. Mot Regnbågs-stranden! Det känns högtidligt att sitta i båten. Och framförallt känns det hemtamt, första gången till trots. Som ett kärt återseende... Båten är tämligen nybyggd, och jag har som sagt aldrig suttit i en långbåt tidigare, men som mänsklighet har vi varit där länge. Modellen är ta...

Högtidstal vid Svenska Nationaldagsfirandet i Dala-Floda 6/6 2014 Visst är det underbart att få inleda vårt Nationaldagsfirande här i Floda med uråldriga locklåtar från Dalarna sjungna av en sydafrikanska i Flodadräkt! Och vädret har vi med oss, men faktiskt så har vi nog regnskurar att tacka för att vi överhuvudtaget firar nationaldagen idag. Så här års brukar ju vi svenskar litet yrvakna och nästan generade ställa frågan; varför firar vi nationaldag egentligen? Och om det inte hade regnat så gränslöst ymnigt i Stockholm den 5 juni 1893 så hade vi förmodligen inte stått här idag och firat nationaldag. Artur Hazelius, grundaren av Skansen, hade det året arrangerat en Vår-fest på Skansen som skulle få sin avslutning den 5 juni och det hade rönt stor uppmärksamhet i staden. Men så kom det där hejdlösa regnandet och folket stannade hemma. Men för att rädda tillställningen litet annonserade Hazelius att man förlänger festligheterna med en dag, och eftersom det var Gustav-dagen och årsdag...

Today it is exactly 50 years since John F. Kennedy was assassinated in Dallas.  50 years ago His death has been described as the first global news event. I remember it   very clearly as a morning when my small and peaceful world was given a severe blow. A family in a small village, in a small country in the periphery of geography and history was sha ken to its foundation by the news from Dallas. We sat shocked and saddened at breakfast around the radio, before I hurried away to school anxious and overcome. It could have been a little boy anywhere around the globe, the world was united in its grief. I remember it "as if yesterday". Or rather; Within yourself you car ry  a child's strong impressions "as if today" everyday.   75 years ago But earlier in november we also remembered another historical event; it was 75 years since the "Crystal Night", when the first ghastly convulsion of the Holocaust raged across Germany in 1938.  Did w...