Anders Nyberg's blog

Klockan är 23.21 den 28 februari 2016 och det är precis på minuten 30 år sen Olof Palme mördades. Jag tar ett djupt andetag och känner att jag behöver skriva av mig några tankar som legat och grott sen dess. Så mycket mer än endast en ytterst remarkabel, och försvarslös människa dog denna natt för 30 år sedan. Sverige förlorade inte bara sin statsminister, Sverige förlorade sin oskuld, sitt unikum och sin position i världssamfundet. Svea rike förlorade sin väg där på Sveavägen. De röda blodsdropparna på trottoaren den natten gav en ny färg åt den blågula fanan. Jag hade förmånen att vid ett tillfälle få möta Olof Palme. Varje vinter spenderade han en semestervecka uppe i Idrefjällen. Och varje gång besökte han den lilla socialdemokratiska föreningen på orten och höll ett anförande. Ett år jobbade vi i Fjedur uppe i Idre den veckan och vi blev ombedda att sjunga och berätta från Sydafrika vid Palmes anförande. Vår statsminister var helt lysande, semesteravslappnad och in...

Ja, förutom det uppenbara; att de bägge är globala ikoner, hyllade i många läger, över nationsgränser och kulturer, språk och religioner? Det finns en gemensam detalj i deras biografier som man ofta inte gör så stor sak av men som jag tror har varit avgörande för dem och som borde vara viktigt för oss alla att förstå. De har vuxit upp med en pappa och en mamma som har kommit från två olika religioner. Mandelas mor, Nosekeni Fanny, var bekännande kristen, med tillhörighet i metodistkyrkan. Mandelas far, Gadla Henry Mphakanyiswa, skulle väl kunna betecknas som ”animist” även om termen känns litet onödigt ”kolonial”. Men som den hövding han var levde han kvar i sina förfäders bekännelse. Zlatans mamma, Jurka är kroat och katolik och hans pappa Sefik är bosnier och muslim. Jag tror det finns en poäng att hämta här… Vi lever i en tid där religioner ställs emot varandra, och där tanken på ett multikulturellt och multireligiöst samhälle kommer under stor press. Me...

Har du några planer för Annandag Jul än? Vanligtvis är ju det en dag när inte så mycket är planerat. Och i så fall har vi en idé! Förra året firade vi en liten annorlunda dag på annandag jul. Vi bjöd in främmande, människor som var främmande för oss när de kom och bästa vänner när de gick. Det var fantastiskt och vi kommer att göra om det i år igen.  Smaka på det gamla fina ordet främmande; det betyder både främling och gäst. Motsvarighet finns i afrikanska språk och säkert även på många andra håll; "mgeni" på swahili har samma underbara dubbelmening, det som är obekant är det som vi bjuder in som gäst, för att vi själva i slutändan ska berikas. Ett ord som uttrycker en hel livshållning. Är vi rädda för det som är annorlunda eller är det där vi möter kärleken? Går vi i tillit mot framtiden, fastän den är oss okänd eller räds vi den för att den inte kommer att vara som idag? Ifjol blev annandagen inte som någon annan dag. Det blev dagen vi mötte oss sjäva för det b...

Högtidstal vid Svenska Nationaldagsfirandet i Dala-Floda 6/6 2014 Visst är det underbart att få inleda vårt Nationaldagsfirande här i Floda med uråldriga locklåtar från Dalarna sjungna av en sydafrikanska i Flodadräkt! Och vädret har vi med oss, men faktiskt så har vi nog regnskurar att tacka för att vi överhuvudtaget firar nationaldagen idag. Så här års brukar ju vi svenskar litet yrvakna och nästan generade ställa frågan; varför firar vi nationaldag egentligen? Och om det inte hade regnat så gränslöst ymnigt i Stockholm den 5 juni 1893 så hade vi förmodligen inte stått här idag och firat nationaldag. Artur Hazelius, grundaren av Skansen, hade det året arrangerat en Vår-fest på Skansen som skulle få sin avslutning den 5 juni och det hade rönt stor uppmärksamhet i staden. Men så kom det där hejdlösa regnandet och folket stannade hemma. Men för att rädda tillställningen litet annonserade Hazelius att man förlänger festligheterna med en dag, och eftersom det var Gustav-dagen och årsdag...

The staff walks on. It has travelled  in my friends Anders Claesson's and Peter Elmberg's confident hands, along lake Vättern and via Jönköping up into the Southern Swedish Highlands. The rain – and indeed the "Class 1 - warnings" from the meteorologists – have kept on showering this summer, but the reports from the walkers have been sunny and warm. Maybe it is one of the big paradoxes for us walkers to meditate on: when you are in the flow on the path, in the proximity of Nature – or maybe even better  in communion with nature - you are able to receive a rainfall as a blessing rather than as the curse we often perceive when we sit indoors in our safety looking out. * I have travelled up to Dala-Floda to give attention to house and family. But I have to admit that the walk is nothing you leave behind as you would a wet raincoat. I am still very much in that energy, and the desperate cries from the garden to be seen and attended to, calls I any other summe...

Our seminary leaders Caroline Kyhlbäck, Ifrah Hassan och Anna Lundstedt walk through the gate to the Vadstena Abbey Cemetary. /  We have arrived at the monastery in Vadstena. We walk with happy feet through the gates of tradition following in the steps of radical feminism. 700 years later, Saint Bridget still stands out among radicals in this country. Such courage, such perseverance, such visions! Visions, like aspiring gothic vaults, that still hold the strength and viability to lift a big cathedral. Vadstena church is not a ruin like many other in the vicinity but a living organism. The seminary on the theme ”Integeration” was led by three other young, radical and gifted ladies: one newly ordained priest, one Muslim pedagogue with roots in Somalia and one ethnologist. It was fun, thought-provoking and transcending. Like when Ifrah talked about how she as a Muslim applied for the Swedish Church ”parish-pedagogue” education. And would not be accepted despite the fact...