Anders Nyberg's blog

Det går nog knappt en dag utan att jag tänker i tacksamhet på dig, Åke. Alla minnen som vi delat under årens lopp blir man ju ständigt påmind om genom gamla sånger och sammanhang, människor och miljöer som poppar upp litet här och där, litet nu och då. Häromdagen slogs jag av en lust att hålla ett tacktal till dig för allt du betytt för mig, men antog att det är väl något jag kommer att skjuta upp tills din begravning - om nu inte du kommer att sjunga på min dessförinnan. Men varför vänta till dess, tänkte jag sen? Det är så dags då, nej låt mig få uttrycka detta nu! Och så vaknar jag idag och ser att du fyller 60 år! Detta är mitt tillfälle, att få skriva ett helt oförblommerat tacktal till en underbar människa som nog betytt mer för mig - och för många andra - än någon annan utanför den innersta familjekretsen! Den första gång jag såg dig var den första gång jag hörde dig; i barnkören som repade i kyrkskolan under fröken Gun Anderssons ledning. Och vi fortsatte s...

I love this statue. You'll find it at the Archeological Museum in Athens. I got very moved by it when I saw it there in my youth and decades later I got this text very spontaneously and only now do I connect the two.  Maybe there is also a connection between the statue and the text and the question I get very often: What is the purpose of the walk? Every time there is a new answer. Maybe this story is one  possible answer.  There are many others. Greek bronzestatue from 150 B.C. that was salvaged from the sea and is now exhibited at the National Archeological Museum of Athens.   Grekisk bronssstaty från ca 150 f Kr som bärgades ur havet och nu står på arkeologiska national-muséet i Aten.     A horse comes galloping: goppeti, goppeti, gop! A small child sits on its back.  The wind and the sun plays in the child's blond locks, goppeti, goppeti, gop! Such a big horse! And such a small chil...

New concert; new hard work within and without, falling asleep like a zombie afterwards only to wake up a few hours later totally renewed and replenished. This one was extra hard and extra rewarding. The  "Kvintessens-konsert" in Sofia Church, Stockholm, felt like the last night with these wonderful friends and co-musicians and therefore so precious, so close to the edge, so now. I realize I am something as unusual as a choir-conductor without a choir. What could be more vulnerable than making a living as a choir-conductor without a choir? A baker without a bakery? Or maybe even without flour and yeast? And yet I immediately realize I have chosen my role very deliberately. I love being out there on the limb, having to rely on "miracles of the loafs and fishes" for my daily bread. Having nothing to work with but people's hunger, including my own. That's where my beliefs are being tested to the hilt, and found reliable. That's where I find ...