Anders Nyberg's blog

At the breakfast-table: We are on the subject of meaning of life and we land in a conclusion that it cannot be fame nor money but rather happiness. I ask Hanna: But how do you find happiness? She smiles and tilts her head and says: Happiness finds you! Then she looks me in the eye: - Do you know what love is for? - No… - Love is for Everything! --- What a blessing to share breakfast with a little master. Let them find you where you would not look for them…

Klockan är 23.21 den 28 februari 2016 och det är precis på minuten 30 år sen Olof Palme mördades. Jag tar ett djupt andetag och känner att jag behöver skriva av mig några tankar som legat och grott sen dess. Så mycket mer än endast en ytterst remarkabel, och försvarslös människa dog denna natt för 30 år sedan. Sverige förlorade inte bara sin statsminister, Sverige förlorade sin oskuld, sitt unikum och sin position i världssamfundet. Svea rike förlorade sin väg där på Sveavägen. De röda blodsdropparna på trottoaren den natten gav en ny färg åt den blågula fanan. Jag hade förmånen att vid ett tillfälle få möta Olof Palme. Varje vinter spenderade han en semestervecka uppe i Idrefjällen. Och varje gång besökte han den lilla socialdemokratiska föreningen på orten och höll ett anförande. Ett år jobbade vi i Fjedur uppe i Idre den veckan och vi blev ombedda att sjunga och berätta från Sydafrika vid Palmes anförande. Vår statsminister var helt lysande, semesteravslappnad och in...

Ja, förutom det uppenbara; att de bägge är globala ikoner, hyllade i många läger, över nationsgränser och kulturer, språk och religioner? Det finns en gemensam detalj i deras biografier som man ofta inte gör så stor sak av men som jag tror har varit avgörande för dem och som borde vara viktigt för oss alla att förstå. De har vuxit upp med en pappa och en mamma som har kommit från två olika religioner. Mandelas mor, Nosekeni Fanny, var bekännande kristen, med tillhörighet i metodistkyrkan. Mandelas far, Gadla Henry Mphakanyiswa, skulle väl kunna betecknas som ”animist” även om termen känns litet onödigt ”kolonial”. Men som den hövding han var levde han kvar i sina förfäders bekännelse. Zlatans mamma, Jurka är kroat och katolik och hans pappa Sefik är bosnier och muslim. Jag tror det finns en poäng att hämta här… Vi lever i en tid där religioner ställs emot varandra, och där tanken på ett multikulturellt och multireligiöst samhälle kommer under stor press. Me...

I have a good friend in the Swedish Lutheran Church who has engaged herself deeply in the plight of the Tibetan people. Her engagement led her to move to Dharamsala in India to work in the big Tibetan community of refugees there. After some time she wanted to convert to Buddhism and was offered a personal conversation with Dalai Lama about this. When she had presented her thoughts Dalai Lama asked: "Do you feel that you have walked as far as you can on the Christian path, that you now are a fully realized Christian? - No, of course not, my friend answered. - Then I think you shall remain in the church, Dalai Lama responded, and carry on growing in your faith and from there work for reconciliation between our two ways. My friend is still a member of the Lutheran Church and still works with a burning commitment to give the Tibetans a possibility to fully practice their religion. I have the greatest respect for people who take their spiritual calling se...

Så går du mot den horisont dit ingen dig kan följa, där ingen dig kan nå. Och jag står ensam kvar på denna stranden och ser på - när du går. Så står du vid din resas slut. Och naken som en nyfödd, i frid du andas ut.   Men vi står kvar på stranden medan himlen brinner röd                       - när du föds. Du är mitt barn, min far Mitt barn, min far, Du är mitt barn och jag älskar dig så! Så må du då i glädje gå. Den tacksamhet vi känner kan orden aldrig nå. Men över vattnen klingar våra sånger fastän nu - utan dig Så rår vi inte våra år, men tiden kan vi fylla med tacksamhetens lov, och över vattnen klingar våra sånger länge än - efter dig! Du är mitt barn, min far Mitt barn, min far, Du är mitt barn och jag älskar dig så! Du är mitt barn, min far, och jag är ditt. Jag är ditt barn, min far, och du är mitt. ...

F oto Magnus Hallgren För mig är det en händelse som ser ut som en tanke; efter en brett uppslagen artikel i DN :s kulturbilaga 17/6 om inspelningen av ”Så ock på jorden”, Kay Pollaks uppföljare till succén ”Så som i himmelen”, så följer på nästa sida en debattartikel av Ann Heberlein: ”Är det verkligen fred vi vill ha?” I artikeln presenteras ärkebiskop Tutus nätbaserade kampanj för förlåtelse, men författaren menar att Tutu ställer orimliga krav på den som utsatts för övergrepp. Jag skriver ju i egenskap av medförfattare av manuset till ”Så som i himmelen” och ”Så ock på jorden”, men också i egenskap av sydafrikansk medborgare som fått njuta frukterna av den sydafrikanska försoningspolitiken. Men framförallt skriver jag nog den här gången för att jag blir berörd av påståendet i  Heberleins artikel  att det ”under vissa omständigheter kan vara olämpligt, till och med moraliskt oförsvarligt att förlåta”, som vid misshandel eller sexuella övergrepp. Jag skriver nämlig...

Papis, Gunilla and Peter on the go. It is the third and final seminary on our walk on the theme of ”Existence” at Mundekulla retreatcentre. We sit in a circle under the trees in the meadow and listen and talk. The first day it was Sadhu from India and Papis from Senegal who spoke about their life-journeys starting from the religious contexts they grew up in. Sadhu’s grandfather was a Brahmin (a Hindi priest) and as a child he followed him to the temple to pray four times a day. And Papis who comes from a Muslim family grew up with five prayer times in the mosque each day. Despite the fact that they have lived on two different continents with two different religions you are struck by the similarity of their stories. They are deeply rooted in their traditions and carry them still with gratitude and pride. But they have both gone further, seeking their own road away from a world dominated by religious conformity and sometimes bigotry. They have walked a path towards their o...