När jag var 11 år spenderade jag mesta tiden mellan påsk och midsommar på Mora Lasarett. Ett fall i skidbacken orsakade en spricka i lårbenet som uppdagade en cysta som fylldes igen med ben från höftkammen. Fastän jag egentligen var för ung för det hamnade jag på vuxenavdelningen efter operationen. Tiden på lasarettet blev en slags initiationsrit in i vuxenlivet. Jag minns den som en mestadels ljus tid, ett helande som också var ett växande. Sen dess har jag aldrig opererats. Förrän nu. Fastän jag bor bara ett par km från länets största sjukhus i Falun skulle jag åter åka till Mora, den här gången för att få mitt ljumskbråck lagat. Jag tyckte att det var litet kul att det blev Mora igen. Skulle jag känna igen mig? Vad är det som förändrats, i mig, i sjukvården, i tiden? Jag följde instruktionerna innan så samvetsömt jag kunde. Enligt systern jag pratade med inför besöket så var det OK att komma med bussen som gick 6.30 från Falun även om jag skulle komma ca en halvtimme ...