Vinter - vår - sommar; tre dar i maj.

19/ 5 Dagen började med ett snöpreludium. Hela världen vit igen. Men lagom till avfärd är det borta, var det säsongens sista snöby?

Adieu!

Fransmännen mot Nordkap, jag mot Köpenhamn och danskarna stannar i Fjätbodarna.

Tar farväl av fransmännen på väg till Nordkap och danskarna som stannar i Fjätbodarna.

Sen knatar jag på, nerför i regnet. Jag ger mig inte förrän jag är framme vid Österdalälven, parkerar Brio på strandbanken och sätter upp tältet. Mitt i vad som varit en rätt blöt och kall dag (och en än värre natt stundar – konstant regn och allting dyngsurt) så får jag uppleva vad som kanske är resans hittills vackraste upplevelse.

I ett milt kvälls-motljus korsar en älg älven framför mina ögon. Den kliver i från bortre stranden och simmar först en bit innan den springer genom en fors, med graciöst högburet huvud och vattnet forsande om bogen. Rätt igenom forsen utan tvekan eller snubbel! Sen går den iland på en ö i älven och försvinner i vegetationen för att dyka upp på andra sidan och plumsa i igen och simma sista biten över till älvkanten där jag slagit läger.

Inget batteri i kameran… Men det var nog en Bruno Liljefors jag egentligen skulle ha behövt.

°°°°°°°°°°°°

20/5

Gick upp tidigt, bröt läger, stoppade alla dyngsura persedlar i väskorna och drog. Kom fram till Särna helt oplanerat redan kvart i elva, lagom för att få se en präst i full skrud på kyrktrappan. Tog det som en invit och gick till kyrkan, vilade och torkade upp under en timme i kyrkbänken innan jag provianterade och gick till vandrarhemmet.

Jag kommer ihåg att i min barndom, innan jag nog riktigt visste vad ett ”vandrarhem” var, tyckte mycket om själva ordet. Det var spännande på något sätt, kombinationen av frihet och trygghet. Byggde nog redan då upp en längtan efter detta den bästa av bägge världar; vandrarens frihet med hemmets trygghet. Att kliva in till Särna vandrarhem motsvarade min barndoms allra mest drömska förväntningar. Jag duschade, lagade mat och åt rikligt och gott, torkade alla mina saker i torkrummet och somnade tidigt tacksam och nöjd i en torr säng.

21/5

Varmt och somrigt! Idag slår björkarna ut på min vandring! Det är hett!
I förrgår vinter, igår vår, idag sommar!
Det enda som är konstant är förändringen!

Comments

Åke Edvinsson, 60 år

Det går nog knappt en dag utan att jag tänker i tacksamhet på dig, Åke. Alla minnen som vi delat under årens lopp blir man ju ständigt påmind om genom gamla sånger och sammanhang, människor och miljöer som poppar upp litet här och där, litet nu och då. Häromdagen slogs jag av en lust att hålla ett tacktal till dig för allt du betytt för mig, men antog att det är väl något jag kommer att skjuta upp tills din begravning - om nu inte du kommer att sjunga på min dessförinnan. Men varför vänta till dess, tänkte jag sen? Det är så dags då, nej låt mig få uttrycka detta nu! Och så vaknar jag idag och ser att du fyller 60 år! Detta är mitt tillfälle, att få skriva ett helt oförblommerat tacktal till en underbar människa som nog betytt mer för mig - och för många andra - än någon annan utanför den innersta familjekretsen! Den första gång jag såg dig var den första gång jag hörde dig; i barnkören som repade i kyrkskolan under fröken Gun Anderssons ledning. Och vi fortsatte s

The unfolding tale of a hundred hymns

Wow! The power of setting your intentions... Last summer I created a folder in my computer, and I had to give it a name. After giving it a quick thought I wrote: "Hundred hymns", in an attempt to be a bit poetic in the small space and time given. There's a new hymnbook on its way in Sweden and a call has gone out for anyone who wants to contribute with proposals. I thought I ought to send in something before the deadline on New Years and the folder was created for this purpose. I started to browse thru a life's worth of song creation and did not find much suitable, managed to come up with about 30 songs that I thought could work, after editing them quite substantially. After that I fell ill in Covid. Little did I realise then how necessary this was for the developments that were to follow. For the first time in my life I had a personal and very tangible experience of life's brevity. And a reminder of the importance of taking every day as a precious gift. N

Never Ending Peace And Love – Reflections on a first encounter with NEPAL

Part 1 My time in Nepal is drawing to a close. For this time... Impossible to summarise this amazing country, but in short it has been a peak experience. Peak time with peak people in peak country. The nature is unquestionably one of its kind, with both jungle and the highest peaks of this planet within sight. And the people, to a large extent poor, but with a richness of soul and spirit that is overwhelming; generous, kind, humble and proud at the same time. But most amazing has been our way to approach it; walking, talking and singing... I feel that our "Sång & Gång" concept, our "walk & sing" adventures that we now have developed for almost 30 years have found an ultimate form here. We walk into the villages, meeting people eye-level, share a song, and walk out of there with a garland around our necks and a blessing on our foreheads. And a smile in our hearts and a sense of taking part in a real transformative meeting. For both parties. All of this has

Anders Nyberg's blog

Search This Blog