Vinter - vår - sommar; tre dar i maj.

19/ 5 Dagen började med ett snöpreludium. Hela världen vit igen. Men lagom till avfärd är det borta, var det säsongens sista snöby?

Adieu!

Fransmännen mot Nordkap, jag mot Köpenhamn och danskarna stannar i Fjätbodarna.

Tar farväl av fransmännen på väg till Nordkap och danskarna som stannar i Fjätbodarna.

Sen knatar jag på, nerför i regnet. Jag ger mig inte förrän jag är framme vid Österdalälven, parkerar Brio på strandbanken och sätter upp tältet. Mitt i vad som varit en rätt blöt och kall dag (och en än värre natt stundar – konstant regn och allting dyngsurt) så får jag uppleva vad som kanske är resans hittills vackraste upplevelse.

I ett milt kvälls-motljus korsar en älg älven framför mina ögon. Den kliver i från bortre stranden och simmar först en bit innan den springer genom en fors, med graciöst högburet huvud och vattnet forsande om bogen. Rätt igenom forsen utan tvekan eller snubbel! Sen går den iland på en ö i älven och försvinner i vegetationen för att dyka upp på andra sidan och plumsa i igen och simma sista biten över till älvkanten där jag slagit läger.

Inget batteri i kameran… Men det var nog en Bruno Liljefors jag egentligen skulle ha behövt.

°°°°°°°°°°°°

20/5

Gick upp tidigt, bröt läger, stoppade alla dyngsura persedlar i väskorna och drog. Kom fram till Särna helt oplanerat redan kvart i elva, lagom för att få se en präst i full skrud på kyrktrappan. Tog det som en invit och gick till kyrkan, vilade och torkade upp under en timme i kyrkbänken innan jag provianterade och gick till vandrarhemmet.

Jag kommer ihåg att i min barndom, innan jag nog riktigt visste vad ett ”vandrarhem” var, tyckte mycket om själva ordet. Det var spännande på något sätt, kombinationen av frihet och trygghet. Byggde nog redan då upp en längtan efter detta den bästa av bägge världar; vandrarens frihet med hemmets trygghet. Att kliva in till Särna vandrarhem motsvarade min barndoms allra mest drömska förväntningar. Jag duschade, lagade mat och åt rikligt och gott, torkade alla mina saker i torkrummet och somnade tidigt tacksam och nöjd i en torr säng.

21/5

Varmt och somrigt! Idag slår björkarna ut på min vandring! Det är hett!
I förrgår vinter, igår vår, idag sommar!
Det enda som är konstant är förändringen!

Comments

Mundekulla Music Festival.

We are here in the embrace of Mundekulla, the course centre in the middle of the woods. Every morning kicks-off with a circle-dance on the lawn. What a wonderful way to start the day! The first morning we sang a new song of Anne Elmberg: I am beautiful just the way I am. You are beautiful just the way you are. Shining like a star, we are here to be who we truly are. We are beautiful j ust the way we are. And we danced and saw our beauty. Just as we are. It is wonderful for a walker from the long, straight roads to rest in a circle-dance. That is a home-coming of sorts. The meeting is the reward of the walker, the fellowship his goal and the trust his staff. The festival ended with us all summing it all up by creating and singing a new song with Sadhu the dancing dervish in the middle. Download the full score from here! The lyrics were born out of the moment: (in a not-so-poetic English translation;)...

Åke Edvinsson, 60 år

Det går nog knappt en dag utan att jag tänker i tacksamhet på dig, Åke. Alla minnen som vi delat under årens lopp blir man ju ständigt påmind om genom gamla sånger och sammanhang, människor och miljöer som poppar upp litet här och där, litet nu och då. Häromdagen slogs jag av en lust att hålla ett tacktal till dig för allt du betytt för mig, men antog att det är väl något jag kommer att skjuta upp tills din begravning - om nu inte du kommer att sjunga på min dessförinnan. Men varför vänta till dess, tänkte jag sen? Det är så dags då, nej låt mig få uttrycka detta nu! Och så vaknar jag idag och ser att du fyller 60 år! Detta är mitt tillfälle, att få skriva ett helt oförblommerat tacktal till en underbar människa som nog betytt mer för mig - och för många andra - än någon annan utanför den innersta familjekretsen! Den första gång jag såg dig var den första gång jag hörde dig; i barnkören som repade i kyrkskolan under fröken Gun Anderssons ledning. Och vi fortsatte s...

Mountain and sea

I am cradled so safe between mountain and sea. So protected yet floating so flawlessly free. I am wave, I am particle, child, I am God, I'm the fish, I'm the star. I'm the kick in your womb, I'm the kiss in your ear. I'm the "I AM" transcending the time and the sphere. I am here, I am near, I am now, I am dear. I'm the child of all your dreams. I'm the dream come true, I am you! The reason for being born in flesh is to learn to see way beyond it. The reason for leaving my mother’s deep warm sea is to learn the Oneness of all. My kicks are a tapdance with time and with space. I am learning from the beats of my mother's heart's embrace, and from the soft of the floors and the walls of her womb I will incarnate soon. I'm the dream come true, I am you! I'm the dream come true, I am you! This post has waited a long time to be published. "Mountain and sea" was written when...

Anders Nyberg's blog

Search This Blog