Norway, land of the walker.

The pass over the Scandic Mountain range.

Norway is for the walker, as the foot fits in the shoe. It offers the big "vidda", the long perspectives. It is a landscape fostering adventurers and explorers. It is a nation of compulsive and addicted outdoor-lovers more so than even the Swedes.

Looking back over the Scandic Range I can only say: Norway we love you! and "Ha det!"

Hope to see you soon.

I have got company on the road! How wonderful to be able to share a part of the path with the family!

Passet över Skanderna.

Norge är till för vandraren, som foten passar i skon. Det erbjuder de stora vidderna, de långa perspektiven. Det är ett landskap som fostrat äventyrare och upptäcksresande, det hyser ett folk tvångsmässigt beroende av naturen mer än till och med svenskarna. När jag tittar tillbaka över Skanderna kan jag bara säga: Ja, vi elsker dette landet! Ha det!

Hoppas vi ses snart igen!

Jag har fått sällskap av familjen! Så underbart att kunna dela en bit av vägen! En sån glädje!

Comments

Åke Edvinsson, 60 år

Det går nog knappt en dag utan att jag tänker i tacksamhet på dig, Åke. Alla minnen som vi delat under årens lopp blir man ju ständigt påmind om genom gamla sånger och sammanhang, människor och miljöer som poppar upp litet här och där, litet nu och då. Häromdagen slogs jag av en lust att hålla ett tacktal till dig för allt du betytt för mig, men antog att det är väl något jag kommer att skjuta upp tills din begravning - om nu inte du kommer att sjunga på min dessförinnan. Men varför vänta till dess, tänkte jag sen? Det är så dags då, nej låt mig få uttrycka detta nu! Och så vaknar jag idag och ser att du fyller 60 år! Detta är mitt tillfälle, att få skriva ett helt oförblommerat tacktal till en underbar människa som nog betytt mer för mig - och för många andra - än någon annan utanför den innersta familjekretsen! Den första gång jag såg dig var den första gång jag hörde dig; i barnkören som repade i kyrkskolan under fröken Gun Anderssons ledning. Och vi fortsatte s

The unfolding tale of a hundred hymns

Wow! The power of setting your intentions... Last summer I created a folder in my computer, and I had to give it a name. After giving it a quick thought I wrote: "Hundred hymns", in an attempt to be a bit poetic in the small space and time given. There's a new hymnbook on its way in Sweden and a call has gone out for anyone who wants to contribute with proposals. I thought I ought to send in something before the deadline on New Years and the folder was created for this purpose. I started to browse thru a life's worth of song creation and did not find much suitable, managed to come up with about 30 songs that I thought could work, after editing them quite substantially. After that I fell ill in Covid. Little did I realise then how necessary this was for the developments that were to follow. For the first time in my life I had a personal and very tangible experience of life's brevity. And a reminder of the importance of taking every day as a precious gift. N

Mundekulla Music Festival.

We are here in the embrace of Mundekulla, the course centre in the middle of the woods. Every morning kicks-off with a circle-dance on the lawn. What a wonderful way to start the day! The first morning we sang a new song of Anne Elmberg: I am beautiful just the way I am. You are beautiful just the way you are. Shining like a star, we are here to be who we truly are. We are beautiful j ust the way we are. And we danced and saw our beauty. Just as we are. It is wonderful for a walker from the long, straight roads to rest in a circle-dance. That is a home-coming of sorts. The meeting is the reward of the walker, the fellowship his goal and the trust his staff. The festival ended with us all summing it all up by creating and singing a new song with Sadhu the dancing dervish in the middle. Download the full score from here! The lyrics were born out of the moment: (in a not-so-poetic English translation;) "The time of trust is no

Anders Nyberg's blog

Search This Blog