Mundekulla Music Festival.

We are here in the embrace of Mundekulla, the course centre in the middle of the woods. Every morning kicks-off with a circle-dance on the lawn. What a wonderful way to start the day!

The first morning we sang a new song of Anne Elmberg:

I am beautiful 

just the way I am.

You are beautiful 

just the way you are.

Shining like a star,

we are here to be 

who we truly are.

We are beautiful 

just the way we are.

And we danced and saw our beauty. Just as we are.

It is wonderful for a walker from the long, straight roads to rest in a circle-dance. That is a home-coming of sorts.

The meeting is the reward of the walker, the fellowship his goal and the trust his staff.

The festival ended with us all summing it all up by creating and singing a new song with Sadhu the dancing dervish in the middle. 

Download the full score from here!

The lyrics were born out of the moment: 

(in a not-so-poetic English translation;) "The time of trust is now. What a wonderful atmosphere! We always want to live like this."

But depart we had to. Our beautiful pianist Rickard Åström's taxi arrived while we were singing and Rickard packed up his piano as the song swirled and rose with renewed trust against the Mundekulla sky. Everyone rejoiced and spun like stars in the galaxy.

Don't ask me how the song went. It was there and then and then gone again. But wonderful it was.

Today is a new day, a day of walk. 

Me and Peter will put on our walking shoes and keep on walking, but with our hearts full of lovely memories and meetings.

Not far to go now. And at the same time we are already home. In the coming together we have arrived. 

I often get the question how far or for how long I have walked. I look more and more like a question-mark.

- I have walked this far [measure with the fingers] and it has taken this long time [snap them].

Kilometers and hours feel very relative, not to say totally uninteresting.

But the presence in the pace on the path means everything. There you meet the reality. That which cannot be encompassed in kilometers and hours. But lasting longer than any road or summer. 

Neither can it be formulated in words. Despite our constant attempts. 

But we can walk it. We can sing it, as we did in the circle in Mundekulla where the words and the dance landed.

°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°

Så är vi då här i Mundekullas famn. Varje morgon börjar med en cirkeldans på gräsmattan. Vilket underbart sätt att börja dagen på!

En morgon sjöng vi Annes nya låt:

I am beautiful just the way I am.

You are beautiful just the way you are.

Shining like a star,

we are here to be who we truly are.

We are beautiful just the way we are.

Och vi dansade och såg vår skönhet.
Precis sådana vi är.

Det är underbart för en vandringsman från de långa,
raka vägarna att få vila i en cirkeldans. Det är att komma
hem.

Mötet är vandrarens belöning, gemenskapen hans mål, tilliten hans stav.

Vi avslutade festivalen med att summera upp den i en ny sång som skrevs där och då av oss alla med Sadhu som en dansande dervisch i mitten.

Orden föddes i stunden:

"Tillitens tid är här. Vilken underbar atmosfär! Vi vill alltid leva så här". 

Men uppbrottet var oundvikligt. Vår underbara pianist Rickard Åströms taxi anlände medan vi sjöng. Rickard packade ihop sitt piano och drog men sången steg och svängde, steg och svällde med förnyad tillit mot Mundekullas himmel. Alla jublade med och snurrade likt stjärnor runt i galaxen.

Fråga mig inte hur sången lät. Det var där och då, men underbar var den. Idag är en ny dag, en vandringsdag. Jag och Peter drar på oss skorna och vandrar vidare längs de långa vägarna igen, men med hjärtat fullt av kärleksfulla möten.  

Inte lång väg kvar. Och ändå är vi redan hemma. I mötet är vi framme. 

Jag får ofta frågan om hur långt eller länge jag gått. Jag ser mer och mer ut som ett frågetecken.

- Jag har vandrat så här långt [måttar med fingrarna] och det har tagit så här lång tid [knäpper med dem].

Kilometer och timmar känns väldigt relativa för att inte säga ointressanta. 

Men närvaron i steget på stigen betyder däremot allt. Där möter man allt det verkliga. Det som inte kan infogas i kilometer eller timmar. Men som varar längre än någon väg eller sommar. 

Det kan heller inte formuleras i ord. Trots våra ständiga försök. 

Men vi kan vandra det. Vi kan sjunga det, som vi gjorde i cirkeln i Mundekulla där orden och dansen landade: 

Dansa med oss för vägen är lång

Dansa med oss för nuet är kort

Skälvande själ finner sin väg  
sin själsväg

Vindlande väg vinner sin själ
sin vägsjäl

Dansa med oss för vägen är lång

Dansa med oss för nuet är kort

The Heart Lake - where the beauty of Sky is reflected
 Hjärtsjön - där himmelens skönhet speglas