Anders Nyberg's blog

Så går du mot den horisont dit ingen dig kan följa, där ingen dig kan nå. Och jag står ensam kvar på denna stranden och ser på - när du går. Så står du vid din resas slut. Och naken som en nyfödd, i frid du andas ut.   Men vi står kvar på stranden medan himlen brinner röd                       - när du föds. Du är mitt barn, min far Mitt barn, min far, Du är mitt barn och jag älskar dig så! Så må du då i glädje gå. Den tacksamhet vi känner kan orden aldrig nå. Men över vattnen klingar våra sånger fastän nu - utan dig Så rår vi inte våra år, men tiden kan vi fylla med tacksamhetens lov, och över vattnen klingar våra sånger länge än - efter dig! Du är mitt barn, min far Mitt barn, min far, Du är mitt barn och jag älskar dig så! Du är mitt barn, min far, och jag är ditt. Jag är ditt barn, min far, och du är mitt. ...

F oto Magnus Hallgren För mig är det en händelse som ser ut som en tanke; efter en brett uppslagen artikel i DN :s kulturbilaga 17/6 om inspelningen av ”Så ock på jorden”, Kay Pollaks uppföljare till succén ”Så som i himmelen”, så följer på nästa sida en debattartikel av Ann Heberlein: ”Är det verkligen fred vi vill ha?” I artikeln presenteras ärkebiskop Tutus nätbaserade kampanj för förlåtelse, men författaren menar att Tutu ställer orimliga krav på den som utsatts för övergrepp. Jag skriver ju i egenskap av medförfattare av manuset till ”Så som i himmelen” och ”Så ock på jorden”, men också i egenskap av sydafrikansk medborgare som fått njuta frukterna av den sydafrikanska försoningspolitiken. Men framförallt skriver jag nog den här gången för att jag blir berörd av påståendet i  Heberleins artikel  att det ”under vissa omständigheter kan vara olämpligt, till och med moraliskt oförsvarligt att förlåta”, som vid misshandel eller sexuella övergrepp. Jag skriver nämlig...

"Vi bygger broar med varann, som ska förena land med land, vi börjar här vid Ljusnans strand, här har du nu min öppna hand!"  Sången stiger mot en dramatisk himmel. Vi är på Undersviks stiftsgård vid Ljusnans strand, och avslutar en stark dag med "Så som i himmelen - Live!" - på vattnet. Länge tvekar vi om det kan bli någon rodd när himlen mullrar under en stålgrå huva och regnet lägger ett våt-kallt omslag på nöjet.  Men så spänns en regnbåge över älven, och den här gången är nedslagsplatsen så nära så det känns som om man bara skulle kunna böja sig över till andra stranden och plocka upp skatten. Jag och Filip hoppar i som sista roddarpar och vi lägger ut. Mot Regnbågs-stranden! Det känns högtidligt att sitta i båten. Och framförallt känns det hemtamt, första gången till trots. Som ett kärt återseende... Båten är tämligen nybyggd, och jag har som sagt aldrig suttit i en långbåt tidigare, men som mänsklighet har vi varit där länge. Modellen är ta...

Högtidstal vid Svenska Nationaldagsfirandet i Dala-Floda 6/6 2014 Visst är det underbart att få inleda vårt Nationaldagsfirande här i Floda med uråldriga locklåtar från Dalarna sjungna av en sydafrikanska i Flodadräkt! Och vädret har vi med oss, men faktiskt så har vi nog regnskurar att tacka för att vi överhuvudtaget firar nationaldagen idag. Så här års brukar ju vi svenskar litet yrvakna och nästan generade ställa frågan; varför firar vi nationaldag egentligen? Och om det inte hade regnat så gränslöst ymnigt i Stockholm den 5 juni 1893 så hade vi förmodligen inte stått här idag och firat nationaldag. Artur Hazelius, grundaren av Skansen, hade det året arrangerat en Vår-fest på Skansen som skulle få sin avslutning den 5 juni och det hade rönt stor uppmärksamhet i staden. Men så kom det där hejdlösa regnandet och folket stannade hemma. Men för att rädda tillställningen litet annonserade Hazelius att man förlänger festligheterna med en dag, och eftersom det var Gustav-dagen och årsdag...

Today it is exactly 50 years since John F. Kennedy was assassinated in Dallas.  50 years ago His death has been described as the first global news event. I remember it   very clearly as a morning when my small and peaceful world was given a severe blow. A family in a small village, in a small country in the periphery of geography and history was sha ken to its foundation by the news from Dallas. We sat shocked and saddened at breakfast around the radio, before I hurried away to school anxious and overcome. It could have been a little boy anywhere around the globe, the world was united in its grief. I remember it "as if yesterday". Or rather; Within yourself you car ry  a child's strong impressions "as if today" everyday.   75 years ago But earlier in november we also remembered another historical event; it was 75 years since the "Crystal Night", when the first ghastly convulsion of the Holocaust raged across Germany in 1938.  Did w...

Ett snabbt överslag säger att jag har gått ungefär en miljon steg i sommar... (upptäckte att det fanns en funktion på "My tracks-appen" som visar "Aggregated stats, total distance: 1049.49 km") Det är ju inte så speciellt i sig själv. Men det anmärkningsvärda är ju att det har sjungit om så gott som varje steg. Det har funnits en svikt, och en kraft, en glädje och ett lågmält jubel i nästan varje steg. Ja, förstås, det var den där midsommaraftonen också, när jag beslöt att lägga in ett sent kvällspass i vandringen, efter en lång morgonvandring och en totempålsresning i Riddarhyttan på eftermiddagen. Det ska erkännas, att då kände jag att det tog tid att vandra. Varför är jag inte framme snart? Och genast kändes benhinnorna stumma och vägen lång. Men så här i efterhand är man ju tacksam för de stegen också. Hur skulle jag annars kunna förstå vilken fantastisk glädje och nåd jag har fått vandra alla de övriga stegen i? Nu är bara problemet att bloggen känns för trå...

We are here in the embrace of Mundekulla, the course centre in the middle of the woods. Every morning kicks-off with a circle-dance on the lawn. What a wonderful way to start the day! The first morning we sang a new song of Anne Elmberg: I am beautiful  just the way I am. You are beautiful  just the way you are. Shining like a star, we are here to be  who we truly are. We are beautiful  j ust the way we are. And we danced and saw our beauty. Just as we are. It is wonderful for a walker from the long, straight roads to rest in a circle-dance. That is a home-coming of sorts. The meeting is the reward of the walker, the fellowship his goal and the trust his staff. The festival ended with us all summing it all up by creating and singing a new song with Sadhu the dancing dervish in the middle.  Download the full score from here! The lyrics were born out of the moment:  (in a not-so-poetic English translation;)...